Fru talman! Jag ska inte pressa ministern på lika
mycket detaljer, i och med att jag inte är detaljernas
man i alla delar. Jag kan tycka att det är rätt skönt att
hålla mig till principerna.
Jag tycker att det här med TETRA är en sorglig
historia. Den har pågått så väldigt många år och vi
har haft så många katastrofala situationer att vi borde
ha kommit i land med den här frågan för länge sedan.
Jag kan respektera att ett statsråd förlorar en budget-
förhandling med finansministern. Det finns nog inget
statsråd som inte har gjort det, för övrigt. Men det
hindrar inte att behovet av att få i gång det här sys-
temet är oerhört stort. Och det räcker inte med bara
storstäderna. Det händer katastrofer och stora olyck-
or, och flera av dem som vi har nämnt har ju inträffat
utanför storstadsområdena.
Det gäller då att klara den här samordningen, och
även kostnadsfördelningen. Jag kan då tycka att man
inte bör stanna vid att göra hela denna investering
över statsbudgeten, om det nu är svårt att komma
under utgiftstaket. Det vore ju i så fall inte den första
investering som skulle göras genom att man i princip
leasar och betalar användaravgifter från alla de olika
samhällsnyttiga funktionerna, efter en upphandling
om vad kostnaden ska vara för att använda detta. På
det sättet kunde man komma fram och få ett rikstäck-
ande, fungerande system inom överskådlig tid. För
det räcker som sagt inte med storstadsområdena. Då
har vi kvar exempelvis polisens fem olika system
med fem olika terminaler som man ska släpa med sig
för att kunna kommunicera med alla de olika former-
na av samhällsnyttiga funktioner.
För mig är TETRA-systemet extra viktigt med
tanke på de gränsöverskridande problem vi kommer
att få i allt större utsträckning med öppna gränser,
gränsöverskridande smuggling, gränsöverskridande
brottslighet, räddningsoperationer och mycket annat
som bör kunna fungera inom ett och samma system.
Där är TETRA-systemet i nuvarande lösning överläg-
set de befintliga lösningar vi ser på olika håll runtom i
världen och i Sverige.
Jag vill därför fråga statsrådet: Varför har man
inte gått på leasinglösningen för att komma fram till
detta beslut? Det är lätt att läsa statsrådets egna parti-
kamraters olika ganska desperata brev. Jag tänker på
Ilmar Reepalu i Kommunförbundet, Lars Isaksson i
Landstingsförbundet och Knut Rexed på Statskonto-
ret som alla ropar på handling.
Jag förstår som sagt finansieringsproblemet, men
det borde kunna kringgås med brukaravgifter. Även
om det är svårt att förhandla är fem år en långt tid att
förhandla på, i synnerhet när man har så stora, allvar-
liga problem som Malexander, Estonia, Göteborg
m.fl. Det är stora, allvarliga händelser där systemen
totalt vägrat att fungera på ett elementärt sätt.