Fru talman! Jag skall också sälla mig till hyll-
ningskören över Europarådet. Många vackra och
sanna ord har redan sagts här i dag om Europarådets
betydelse, den mellanstatliga organisation som föddes
i ruinerna efter andra världskriget och som man kan
säga är den europeiska integrationens vagga.
Några har redan sagt, men det är väl värt att un-
derstryka detta, att Sverige var med från början i
Europarådet och i dess arbete. Jag säger det därför att
jag i går fick se en liten programinbjudan från en
stiftelse som heter Sverige i Europa och som har
riksdagsman Per Unckel som ordförande. I det brevet
står det i ingresstexten: Det europeiska samarbetet
inleddes den 9 maj 1950.
Det är en märklig historieskrivning. Jag vet inte
varifrån man fått det - om man nu begränsar Europa
till att bara gälla samarbetet inom Kol- och stålunio-
nen. Det europeiska samarbetet började, som sagt,
tidigare. Det började efter andra världskrigets slut,
och Sverige var med från början i det samarbetet.
Europarådets främsta uppgift är att försvara
mänskliga rättigheter, att verka för en parlamentarisk
demokrati och att försvara rättsstatens principer. Det
gjorde att Europarådet var den demokratiska klubben
i Europa. Därför kunde inte alla länder vara med. Det
var bara de genuint demokratiska länderna som kunde
vara med i Europarådet.
Under 50-, 60- och 70-talen gjordes det stora
framsteg i Europarådet. Europarådet syntes mycket
då i svenska medier. Men så småningom hamnade
Europarådet i skuggan av Europeiska gemenskapen
och Europeiska unionen. Men, som flera här har på-
pekat, i samband med att muren föll fick Europarådet
en helt annan roll. 90-talet blev så att säga den paneu-
ropeiska dimensionen för Europarådet. Det blev en
bro mellan gamla och nya demokratier där gamla och
nya demokratier kan samverka på lika villkor.
Under årens lopp har också den här mellanstatliga
organisationen fått tänder i form av sina övervak-
ningsorgan och framför allt i form av sin domstol.
Domstolen har nyligen reformerats, och det är nume-
ra heltidsanställda domare. Domstolen innebär, som
flera har påpekat, att över 700 miljoner européer, från
Grönland i väster till Kamtjatka i öster, kan appellera
till domstolen och få sin sak prövad. Det är naturligt-
vis en oerhörd framgång.
Låt mig citera ur några stycken i utrikesutskottets
betänkande. Först vill jag citera följande:
"En bidragande orsak till Europarådets framgång-
ar har varit det starka parlamentariska inflytande som
funnits i form av den rådgivande parlamentariska
församlingen - - -." Jag vill stryka under detta, inte
därför att jag själv tillhör den parlamentariska dele-
gationen utan därför att jag har fått många bevis för
att det är just den parlamentariska församlingen som
har fungerat som en motor och som har drivit samar-
betet framåt och tagit viktiga initiativ.
Jan Bergqvist nämnde inledningsvis kampanjen
mot dödsstraff. Att låta Europa bli en kontinent fri
från dödsstraff är ett initiativ som den parlamentaris-
ka församlingen har tagit och hårt drivit. Nu håller
faktiskt Europa på att bli just en kontinent fri från
dödsstraff. Det är en stor framgång för den parla-
mentariska församlingen. Det visar just att mellan-
statliga organisationer som har ett starkt parlamenta-
riskt inflytande också blir viktiga och betydelsefulla.
Jag skall nu citera ur ett annat stycke i betänkan-
det som jag anser vara viktigt:
"Enligt utskottets uppfattning har Europarådet,
med sin omfattande erfarenhet, med sina normer och
med sin demokratiska värdegemenskap, alla förut-
sättningar att även i framtiden spela en central roll för
en fredlig utveckling på vår kontinent samtidigt som
organisationen kan tjäna som inspirationskälla för
uppbyggnad och fördjupning av demokratin och de
mänskliga rättigheterna på andra håll i världen." Jag
tror faktiskt att Europarådet just kan vara denna vär-
defulla inspirationskälla.
Slutligen, fru talman: Många talare har sagt att
Europarådet måste göras mera känt i Sverige och att
Europarådet måste bli mera synligt. Jag håller med
om det men ytterst är det ett ansvar som inte åvilar
Europarådets institutioner och dess generalsekretera-
re. Det yttersta ansvaret för att Europarådet skall bli
mera känt och mera synligt ligger i stället på med-
lemsstaternas regeringar och nationella parlament.