Fru talman! Med Kosovotragedin på näthinnan
känns Europarådet nödvändigare än någonsin, inte
därför att Europarådet har några enkla lösningar på
konflikten men därför att en framtid för flyktingarna
bara kan skapas genom respekt för de mänskliga
rättigheterna - just det som Europarådet arbetar för.
Flyktingkatastrofen på Balkan var givetvis den
helt överskuggande frågan när Europarådets parla-
mentariska församling möttes i Strasbourg förra
veckan. Överläggningarna visade tydligt att om vi
inte snart får en politisk lösning på konflikten kom-
mer en redan fruktansvärd situation att bli än värre,
än mer ohygglig.
För oss i den svenska parlamentarikerdelegationen
är det en stor utmaning att diskutera tillsammans med
kolleger från de 40 andra medlemsländerna: Hur skall
vi kunna bygga framtidens Europa på demokratins
grund, ett Europa där vi slår vakt om de mänskliga
rättigheterna, ett Europa där det råder rättssäkerhet
och rättstrygghet? Det handlar både om att vi får en
stark uppslutning kring våra ideal och om hur vi till-
sammans kan gå från ord till handling, från resolutio-
ner till handfasta insatser.
Kampen för demokratin har ofta varit tung och
svår. Inte sällan har demokratin lidit nesliga nederlag.
Men om vi nu på tröskeln till 2000-talet ser utveck-
lingen i Europa mot bakgrund av fascismens, nazis-
mens och kommunismens illdåd under 1900-talet kan
vi ändå glädja oss åt stora framsteg. Vilken befrielse
var det inte när Berlinmuren föll 1989. För Europarå-
det innebar det att medlemsantalet har fördubblats.
Därför inriktas arbetet just nu på att stärka de de-
mokratiska krafterna i de forna diktaturerna i Östeu-
ropa och Centraleuropa, skydda de mänskliga rättig-
heterna, hävda de nationella minoriteternas rättighe-
ter, bryta upp alla dessa unkna traditioner i rättsvä-
sendet, med godtycke, diskriminering och politisk
inblandning i rättegångarna.
Bismarck, den gamle järnkanslern, sade en gång
att det är med lagar som med korvar; man mår allra
bäst om man inte ser hur de lagas till. Det var i dik-
taturens Preussen. Men i dagens Europa vill medbor-
garna veta hur både lagarna och korvarna tillverkas.
Det räcker inte med det, utan hela rättsprocessen
måste vara öppen. Domstolarna måste vara oberoen-
de. Tillämpningen av lagarna måste följa sunda rätt-
sprinciper.
I Strasbourg ligger domstolen för de mänskliga
rättigheterna. Det är en unik domstol, alldeles unik.
Dit kan de över 700 miljoner medborgare som bor i
Europarådets medlemsstater vända sig om deras
mänskliga rättigheter kränks och de inte lyckas få sin
rätt i det egna hemlandet. Då kan den enskilde över-
klaga till domstolen för de mänskliga rättigheterna.
Detta är också vad som sker alltmer i verkligheten.
Dödsstraffet, det barbariska straffet, var något
som Amnestyföreträdaren och riksdagsmannen Hans
Göran Franck starkt engagerade sig mot. Hans över-
tygande rapport till Europarådet fick rådet att ställa
som ett villkor på de nya medlemmarna att dödsstraf-
fet skulle avskaffas. Även om kampen mot dödsstraf-
fet har stött på många bakslag - det måste erkännas -
har Hans Göran Francks rapport och Europarådets
krav räddat livet på många människor som annars
skulle ha blivit avrättade.
Jag är stolt över att få arbeta i en sådan organisa-
tion och över att få representera Sverige och den
svenska riksdagen i denna stora alleuropeiska samar-
betsorganisation. Det är något som fyller mig med
både glädje och entusiasm. Det känns viktigt. Det
känns meningsfullt.
Men om Europarådet skall kunna vara en verkligt
drivande kraft för demokrati i Europa måste det också
få ett starkt och brett stöd. Då måste vi också få en
bred och folklig debatt om Europarådsfrågorna.
Europarådet är en angelägenhet för oss alla. Men
handen på hjärtat - hur många svenskar känner till
Europarådet? Hur många är det som verkligen vet vad
Europarådet är för någonting? Jag tror inte att det
finns någon så stor och så viktig organisation som är
så okänd för den breda allmänheten. Det måste vi
ändra på. Det är helt nödvändigt.
Nationalkommittén för Europarådets 50-
årsjubileum ordnade en Europarådsdag i riksdagen
den 23 april. Inbjudna var gymnasieelever, folkhög-
skolelever, ungdomsorganisationer, idrottsorganisa-
tioner och andra folkrörelser.
Europarådsdagen mynnade ut i en rad viktiga re-
kommendationer för det fortsatta arbetet. De handla-
de om Europarådets roll i det nya Europa, Europarå-
dets arbete mot tortyr, skyddet för nationella minori-
teter och framtiden för unga människor. Dessutom
fick vi förslag till Europarådets idrottsministerkonfe-
rens år 2000.
Men nog återstår fortfarande ett tålmodigt arbete
för att öka kunskaperna om vad vi kan göra via Euro-
parådet för rättssäkerhet, för demokrati och för
mänskliga rättigheter. Vår värld behöver mera av
gemenskap - gemenskap byggd på rättfärdighet. Jag
vet att Europarådet kan göra en insats för en bättre
värld. Varje gång vi kan stärka rättssäkerheten, de-
mokratin och de mänskliga rättigheterna blir männi-
skorna friare och tryggare, och vår värld blir en bättre
värld.
Fru talman! Finns det en uppgift som kan vara
viktigare?