Fru talman! Vem kunde tro när Europarådet bil-
dades för 50 år sedan - och Sverige var bland de
första medlemmarna - att organisationen 50 år senare
skulle ha den omfattning den har i dag? Vem kunde
tro att samma stadga skulle gälla nu som då? Kanske
inte så många, inte heller de som upplevde Europarå-
det under 80-talet då det levde ett undanskymt liv i
EU:s skugga - eller EG som det då hette. EG tog
t.o.m. över den vackra symbolen av stjärnor på blå
botten. Många var nog de som då ansåg att Europarå-
dets roll var lite överspelad. Det är kanske en av or-
sakerna till Europarådets anonymitet i dag.
Lyckligt nog fick inte de tankarna genomslag.
Genom murens fall och öppningen österut kan vi i
stället i dag med rätta påstå att firandet av Europarå-
dets 50-årsjubileum är en viktig milstolpe i arbetet för
fred, säkerhet och mänskliga rättigheter i Europa,
trots att Europarådets verksamhet är tämligen okänd
bland den stora allmänheten. De flesta människor
blandar ihop Europarådet och EU, vilket i sig inte är
underligt med tanke på den uppmärksamhet som EU-
medlemskapet har. Men Europarådet är äldre, geogra-
fiskt mer omfattande och har en annan inriktning än
EU. Det handlar om rättssamhälle, fungerande insti-
tutioner, skydd för minoriteter, utbildning och kultur,
naturvetenskap och teknik, sociala frågor, familj och
hälsa, stort arbete mot rasism, mot tortyr och sexuella
övergrepp på barn, regional och lokal planering och
förvaltning. Ja, det är några av de frågor som Euro-
parådet arbetar med - inte minst samarbete mellan
ungdomar.
I början av 90-talet besökte jag vid flera tillfällen
Strasbourg. Det var då länderna i Östeuropa började
sitt inträde i Europarådet. Det var då Europarådet
visade förmågan som det främsta internationella in-
strumentet för att lotsa nya länder mot demokrati och
respekt för mänskliga rättigheter. Det var en fantas-
tisk stämning varje gång en ny flagga hissades som
symbol för en ny medlemsstat. Nu är antalet med-
lemmar i Europarådet 41. Den senaste anslutna med-
lemmen är Georgien, som blev medlem alldeles nyli-
gen. Några till står på kö.
Europarådet är i bästa mening symbolen för en
alleuropeisk gemenskap - från Ryssland i nordöst till
Portugal i sydväst. För att bli medlem måste de nya
länderna uppfylla vissa tydliga åtaganden, men in-
riktningen har hela tiden varit att demokratiserings-
processen gynnas mer av att ett land tas in i gemen-
skapen än av att vara utanför. Stöd och hjälp till bli-
vande medlemmar är en viktig del i Europarådets
arbete.
Europakonventionen för mänskliga rättigheter och
Europadomstolen är fundament i Europarådets arbete.
Domstolen är unik, som flera sagt här, och den enda i
världen där den enskilde kan vända sig för att få rätt
mot sitt eget land. Inget land kan slå sig för bröstet
och säga att vi är perfekta. Sverige har flera gånger
blivit fällt inför Europadomstolen. I takt med att
människor i de nya medlemsländerna upptäcker den
möjlighet som domstolen erbjuder ökar också belast-
ningen. Det är en av utmaningarna för Europarådet
inför 2000-talet.
Det finns en liten kommitté här i riksdagen - Na-
tionalkommittén för Europarådets 50-årsjubileum -
som arbetar med att uppmärksamma Europarådets
arbete under hela det här jubileumsåret. I slutet av
april hölls ett seminarium för ungdomar och folkrö-
relser här i huset. Avsikten var att de dels skulle få
information om vad Europarådet arbetar med, dels
skulle få chansen att ställa krav som den svenska
delegationen sedan skall föra vidare. En hel del såda-
na krav kom fram, bl.a. på arbete mot tortyr och för
minoriteter samt en del andra konkreta krav. Det är
viktigt att få alldeles särskilt ungdomar engagerade i
arbetet med att bygga det nya Europa inför alla de
utmaningar vi står inför i det nya millenniet. Det
gäller att involvera skolorna, vilket kommittén arbetar
med, och få med folkrörelser i arbetet för mänskliga
rättigheter och rättssäkerhet i Europa. Utmaningarna
nu är inte mindre än för 50 år sedan.
Många har berört kriget i Kosovo på Balkan, som
kastar sin tunga skugga över allt det positiva som
händer och har hänt i Europa under det senaste de-
cenniet.
Trots denna oerhört mörka sida i Europa i dag får
vi alla, parlamentariker, organisationer och enskilda,
aldrig förtröttas i arbetet för en bättre framtid i Euro-
pa och därmed också i världen för gemenskap, sam-
arbete, solidaritet och mänskliga rättigheter.
Europarådet är ett oerhört viktigt verktyg i det ar-
betet. Det är aldrig värdigt att ge upp någon gång.
Och det får naturligtvis inte Europarådet och dess
medlemmar heller göra.
Europarådet har inte möjlighet att agera i en kon-
flikt på något sätt. Men Europarådet har en stor upp-
gift i att bygga upp samhället efter konflikter. Alla
konflikter har ett slut. Vi får aldrig glömma det när
det ser dystert ut. Även konflikten på Balkan måste få
ett slut, och vi hoppas att det sker snart. Då kommer
Europarådets nästa stora uppgift och utmaning inför
framtid. Jag hoppas att Europarådet också kan mot-
svara förväntningarna.