Herr talman! Utrikesministern inledde med att be-
röra EU:s utvidgning. Jag är vänsterpartist och ser
inte medlemskapet i EU som en säkerhetspolitisk
nettofördel för Sverige. Det innebär givetvis att jag
inte heller för andra ser det så. Den delen av anföran-
det lämnar jag tills vidare därhän. Positionerna torde
vara väl kända såväl inom som utom riksdagen.
Vad gäller PFF fanns det, som jag uppfattar det,
en bred uppfattning att Sveriges undertecknande av
ramdokumentet hade sin utgångspunkt i Sveriges
deltagande i FN:s fredsbevarande operationer. Utri-
kesministern antyder också att så fortfarande är fallet.
Nu utvidgas PFF, men utvärderingen av den hit-
tillsvarande planeringsprocessen har skett utan poli-
tisk diskussion. Det gäller i vart fall i riksdagen och i
samhället i övrigt. I vilken utsträckning diskussioner
har förts inom regeringen har vi i riksdagen liten
kännedom om.
Utrikesministern avslutar med att deltagandet i
Euroatlantiska partnerskapsrådet inte på något sätt
förändrar Sveriges grundläggande säkerhetspolitiska
hållning. Om vi i den här processen vid varje steg
som tas utan politisk diskussion får höra detta, blir det
med förlov sagt föga trovärdigt. Det här är en process
som sker till stor del öppet men också smygande, och
vi kan först i efterhand se dess effekter. Just detta med
i efterhand tycker jag är symtomatiskt. Vi får här reda
på att Sverige har deltagit i detta med undertecknan-
de. Så småningom, om ett antal månader, kommer vi
att få ta ställning till detta.
Det här är inte bra. Vad tänker utrikesministern
göra åt det?