Herr talman! Det är utomordentligt viktigt att
Sverige är med i de sammanhang där fred och säker-
het kan skapas i Europa, och där det kan göras inom
ramen för Sveriges militära alliansfrihet. Det euroat-
lantiska partnerskapsrådet erbjuder ett sådant forum.
Sverige har ju tidigare varit med i Partnerskap för
fred och varit observatörer i NACC. Jag ser det som
alldeles naturligt att Sverige också nu, när dessa
ombildas till det euroatlantiska partnerskapsrådet,
finns med där och samverkar för de syften som riks-
dagen har beslutat om att Sverige aktivt skall arbeta
för.
Man kan se detta som en operativ förlängning av
den under det kalla kriget berömda aktiva svenska
utrikespolitiken. Då kunde vi verbalt stå upp för de
här universella värdena. I dag kan vi också göra det
tillsammans med andra som har samma syften som vi,
och vi kan göra det eftersom det finns ett FN-mandat i
botten.
Jag tar tacksamt emot utrikesministerns informa-
tion om att riksdagen i höst skall få ta ställning till
vilka delar av det euroatlantiska partnerskapsrådet
som Sverige skall delta i. Det sker i konsekvens med
det som riksdagen gjorde när Sverige gick in i samar-
betet inom Partnerskap för fred. Då förberedde utri-
kesutskottet ett betänkande som sedan behandlades i
kammaren, där utskottet ganska noggrant redovisade
inom vilka områden det ansåg att Sverige borde med-
verka. Jag förstår att detsamma kommer att ske på det
här området till hösten.
Man kan bara föreställa sig vad som skulle ha hänt
om Sverige inte skulle ha gått med i detta - om Sveri-
ge skulle ha ställt sig utanför. Det skulle ha varit en
hopplöst omöjlig signal till omvärlden efter det aktiva
arbete som Sverige har utfört i Bosnien.