Herr talman! Förändringstakten i europeisk säker-
hetspolitik är mycket hög. 1997 framstår som ett
nyckelår för den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår
del av världen.
De förändringar som pågår sker på flera plan och
rör ett flertal organisationer.
En viktigt process handlar om EU:s utvidgning,
som är den centrala delen i den nya alleuropeiska
säkerhetsordning som vi försöker skapa. Grundidén
bakom EU-samarbetet är att förhindra att krig utbryter
mellan de länder som utkämpade det andra världskri-
get. Den utgångspunkt som fanns vid EU:s bildande
är naturligtvis tillämplig alltfort. En väl genomförd
utvidgning av Europeiska unionen är ett högt priorite-
rat utrikes- och säkerhetspolitiskt mål för regeringen.
NATO:s beslut att inleda diskussioner om en ny
utvidgning av alliansen har också starkt bidragit till
den pågående förändringen av det säkerhetspolitiska
landskapet.
Beslut om vilka länder som skall ingå i en första
utvidgningsomgång kommer enligt planerna att fattas
vid NATO:s toppmöte i Madrid den 8-9 juli. Sverige
deltar inte i besluten om NATO-utvidgningen, men vi
för fram våra synpunkter. Vi vill se
- respekt för alla länders säkerhetspolitiska val,
- ökad säkerhet för hela Europa,
- inga nya skiljelinjer.
NATO har självt markerat att utvidgningen skall
bidra till hela Europas säkerhet - även vad gäller de
länder som nu inte omfattas av utvidgningen. NATO
har ett stort ansvar för att leva upp till detta sitt åta-
gande.
Förutom den planerade NATO-utvidgningen på-
går också en förändring av NATO och dess samver-
kan med icke-medlemmar, bl.a. en ökad tonvikt på
krishantering, en fördjupning av samarbetet inom
Partnerskap för fred, PFF, och ett utbyggt samarbete
med Ryssland.
NATO och Ryssland undertecknade i Paris den
27 maj ett omfattande samarbetsavtal. Detta måste
betraktas som en historisk händelse - en av de vikti-
gaste efter det kalla krigets slut.
Överenskommelsen innebär att man upprättar ett
gemensamt råd, med regelbundna möten på politisk
nivå, tätt politiskt och militärt samarbete och samråd
samt, där så är möjligt, gemensamt beslutsfattande
och agerande. Denna samverkan omfattar ett mycket
brett område, alltifrån allmänna säkerhetspolitiska
frågor till krishantering och nedrustningsfrågor.
Grunden finns nu således för att engagera Ryss-
land i ett långtgående samarbete med NATO, vilket
också underlättar för ett bredare europeiskt samarbe-
te. Detta är viktiga steg på vägen mot gemensam
säkerhet i Europa som vi från svensk sida så gärna
välkomnar. Mycket kommer samtidigt att bero på hur
avtalet genomförs, och med vilket konkret innehåll
det fylls.
Det är naturligtvis av avgörande betydelse att
samarbetet mellan NATO och Ryssland inte sker på
bekostnad av andra länders säkerhetsintressen.
Herr talman! Det euroatlantiska partnerskapsrådet
- som kommer att förkortas EAPR - bildades formellt
i Sintra i Portugal den 30 maj. Det bör ses som ett
viktigt led i de säkerhetspolitiska förändringarna i
Europa.
Rådet är i sin tur en del av det utvecklade Part-
nerskap för fred, vars syfte är att vidareutveckla sam-
arbetet mellan NATO och en bred krets av partner-
länderna på de områden som inte handlar om försva-
ret av det egna territoriet.
Sveriges deltagande i PFF har hittills gjort det
möjligt för oss att förbättra vår egen förmåga att ge-
nomföra fredsfrämjande insatser och krishantering
tillsammans med samarbetsländerna.
Samarbetet inom PFF är en förutsättning för att
militära insatser liknande den i Bosnien skall kunna
genomföras och bli effektiva. PFF spelar dessutom en
viktig förtroendeskapande roll, eftersom det bidrar till
att öka samarbetsytorna på det militära området mel-
lan de europeiska länderna.
Det euroatlantiska partnerskapsrådet blir paraply-
organ för det hittillsvarande PFF-samarbetet. Det
nordatlantiska samarbetsrådet, NACC, som tillkom
för att stärka samarbetet mellan NATO och de forna
Warszawapaktsländerna efter Sovjetunionens upp-
lösning 1991, upphör. Det uppgår nu i EAPR.
Regeringen ser EAPR i första hand som ett organ
för praktiskt samarbete kring krishantering som utförs
av NATO. Vi fäster också stor vikt vid de möjligheter
rådet erbjuder att ge oss bättre delaktighet i planering
och beslutsfattande i sådana krishanteringsinsatser där
vi bidrar med trupp, såsom exempelvis i Bosnien.
Liksom tidigare krävs FN- eller OSSE-mandat för
fredsfrämjande aktioner.
Samarbetet avgränsas till den del av NATO:s ar-
bete som inte rör försvaret av medlemsstaternas terri-
torier eller säkerhetspolitiska garantier. Detta är avgö-
rande för att Sverige som militärt alliansfritt land skall
kunna delta i samarbetet.
En annan utgångspunkt är att varje land självt av-
gör på vilka områden och i vilken utsträckning det vill
delta i samarbetet mellan NATO och partnerländerna.
Sveriges regering och riksdag har full kontroll över
vårt samarbete med NATO och övriga partnerländer.
Sverige kommer att delta endast i de delar vi själva
vill delta i.
Ytterligare en viktig aspekt är EAPR:s alleurope-
iska karaktär. Samtliga 43 PFF-länder, inklusive
Ryssland deltog i bildandet av EAPR. Vi fäster från
svensk sida särskild vikt vid att det euroatlantiska
partnerskapsrådet och NATO-Ryssland-rådet får
likvärdig ställning och vid att frågor som berör samt-
liga partnerländer diskuteras parallellt i de båda orga-
nen.
EAPR-kretsen kommer att mötas en gång i halv-
året på utrikes- och försvarsministernivå. På ambas-
sadörsnivå kommer rådet att mötas i Bryssel en gång
per månad. Det finns också möjlighet till möten på
stats- och regeringschefsnivå.
Bildandet av det euroatlantiska partnerskapsrådet
innebär inga förändringar i rådande arbetsfördelning
mellan berörda europeiska organisationer. Det gäller
såväl Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa, OSSE, som EU, Västeuropeiska unionen,
VEU, och Europarådet. Tanken är att komplettera
deras verksamhet, inte att konkurrera med dem. Dub-
belarbete och konkurrens mellan organisationerna
måste undvikas.
Regeringen ämnar återkomma till riksdagen i en
skrivelse i höst om innehållet i det svenska deltagan-
det i EAPR.
Herr talman! Med det euroatlantiska partnerskaps-
rådet och vidareutvecklingen av Partnerskap för fred
har vi fått ett instrument som kan användas för att öka
förtroendet både i Europa och i vårt närområde. Sam-
tidigt kan rådet stärka våra möjligheter att möta nya
utmaningar på krishanteringsområdet.
EAPR har stora möjligheter, men det ankommer
på deltagarna att nu fylla det med konkret innehåll, till
nytta för alla berörda. Tillsammans kan ett upptagan-
de av nya medlemmar i EU, NATO-Ryssland-avtalet
och Euroatlantiska partnerskapsrådet, rätt utnyttjat,
utgöra nya viktiga steg i byggandet av gemensam
säkerhet och en europeisk säkerhetsordning, där alla
länder deltar.
Jag vill avslutningsvis understryka regeringens
uppfattning att ett aktivt svenskt deltagande i det
euroatlantiska partnerskapsrådet inte på något sätt
förändrar Sveriges grundläggande hållning. Vi förblir
en nation som förenar vår säkerhetspolitiska position
utanför militärallianser med ett aktivt ansvarstagande
för Europas säkerhet.