Fru talman! I mitt svar framhöll jag att de åtgärder
som tas för att kostnadsanpassa de olika
trafikslagen måste ske planerat; de måste dock ske,
och planeringen måste startas. Det har gjorts.
En för snabb ökning av transportkostnaderna i
exempelvis Birgitta Hambraeus eget hemlän, med
t.ex. en fyr- femdubbling av dieselskatten, skulle
tyvärr föra med sig att avverkningsgränsen skulle
flyttas ned mot kusten dramatiskt. Nettoeffekten
skulle bli ökat globalt transportarbete, med import
av timmer från i första hand Baltikum, i andra hand
Chile. Det är denna balansgång man har att gå.
Frågan om våra långa och tunga fordon har dess
bättre utretts mycket kraftfullt. TFK har kommit
med en utmärkt utredning om det. Den visar att om
vi skulle sänka den tillåtna längden av fordonen till
18,35 m i Sverige skulle detta innebära en ekologisk
katastrof. Det skulle innebära en ökning av
koldioxidutsläppen med 700 000 ton per år, 20 %.
Det skulle innebära en ökning av
kväveoxidutsläppen med 25 %. Det skulle
innebära en ökning av den svenska industrins
transportkostnader med ca 7 miljarder kronor om
året. Allra värst skulle skogsindustrin drabbas, och
det skulle i praktiken slå ut många av de
skogsbönder som exempelvis finns i Dalarna när
det gäller deras möjligheter att leva i den delen av
landet.
Den balansgången, fru talman, måste vi ha i minnet
när vi tar itu med trafiksektorns mycket svåra
miljöproblem, vilket vi gör med full kraft. Trafik-
och klimatkommittén kommer i början av juni
månad att lägga fram sitt betänkande, och varje
trafikslag skall i praktiken få ett handlingsprogram
om hur man skall uppnå de mycket tuffa miljökrav
som denna riksdag ställt.