Herr talman! De båda föregående talarna har utta-
lat sin tillfredsställelse över delar av betänkandet. Det
vill också jag göra. Jag tycker att det är väldigt bra att
vi har nått enighet vad gäller att förhindra diskrimi-
nering och främja funktionshindrades deltagande i
samhällslivet. Utskottet vill att vi skall ge detta rege-
ringen till känna. Det föreslås ett antal åtgärder, bl.a.
att Handikappombudsmannen skall ges processrätt
och att antidiskrimineringslagen skall skärpas. Det är
krav som Folkpartiet har fört fram i sin partimotion.
Däremot vill utskottet vänta ytterligare med att
förtydliga lagtexten när det gäller insatsen råd och
stöd enligt LSS. Det innebär att ytterligare ett antal
människor kommer att hamna mellan stolarna och inte
få den hjälp som de behöver. Vid den rättsliga pröv-
ningen av insatserna råd och stöd har länsrätterna och
kammarrätterna i stort följt den praxis som utveckla-
des under den tidigare omsorgslagen, dvs. man har
beviljat råd och stöd när det har funnits ett behov som
inte tillgodosetts enligt socialtjänstlagen eller hälso-
och sjukvårdslagen. Regeringsrätten har nu i två do-
mar konstaterat att rehabiliterande och habiliterande
insatser inte kan beviljas som råd och stöd enligt LSS.
Det innebär att insatsen råd och stöd saknar innehåll
och att de som omfattades av omsorgslagen lever
under en sämre situation nu än innan LSS trädde i
kraft. Att så skulle ske var inte meningen med LSS,
och därför borde utskottet ha kunnat tillstyrka att det
föreligger ett behov av klargörande om riksdagens
avsikt med råd och stöd enligt LSS genom ett förtyd-
ligande av texten.
Herr talman! Rätt hjälpmedel kan för en funk-
tionshindrad innebära möjligheter till rehabilitering
eller avsevärt mycket bättre livskvalitet. I dag är vän-
tetiderna ofta mycket långa. Detta är oacceptabelt.
Därför anser Folkpartiet att en hjälpmedelsgaranti
skall införas så att den som är i behov av hjälpmedel
skall få snabb hjälp och komplicerade hjälpmedel
senaste inom tre månader. Att kommuner och lands-
ting har delat upp ansvaret mellan sig får inte utgöra
ett hinder för människor att få den hjälp som de behö-
ver. Kommuner och landsting har i stället ett gemen-
samt ansvar för att det hela fungerar. En ökad konkur-
rens på hjälpmedelsområdet skulle kunna vara ett sätt
att höja kvaliteten och kapa köerna. Inom t.ex. hör-
selvården skulle man i större utsträckning än vad som
i dag sker kunna upphandla tjänster från privata ent-
reprenörer. Det är då viktigt att upphandla hela ked-
jan, dvs. utprovning, hörapparat och uppföljning.
Även när det gäller detta krav vill utskottsmajoriteten
skjuta på frågan genom att avvakta försöksverksamhe-
ten i Skåne. Och under tiden får människor som be-
höver hjälpmedel för att dagligen kunna fungera vänta
i köer. Det är obegripligt.
Bilstödet är ett bra hjälpmedel för att ge personer
med funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i
samhällslivet och en bättre livskvalitet. I betänkandet
Rätten till ratten föreslogs att åldersgränsen 50 år
skulle avskaffas. Folkpartiet anser att det är rimligt,
men kan samtidigt inte bedöma hur mycket det kom-
mer att kosta. Därför anser vi att regeringen bör göra
en hälsoekonomisk analys av vad det betyder att man
tar bort åldersgränsen och hur kostnaderna för annat
samhällsstöd därmed förändras. Dessutom anser vi att
en ändring bör göras i förordningen om bilstöd till
handikappade som gör att familjehemsföräldrar kan få
rätt till bilstöd när det handikappade barnet vistas hos
dem stadigvarande och bara vid enstaka tillfällen i det
egna hemmet.
Herr talman! 5-8 % av alla förstaklassare har en
funktionsstörning som man brukar kalla
MBD/DAMP. Barnen är normalbegåvade och ibland
även välbegåvade, men de lider av koncentrations-
störningar, impulsivitet, lättretlighet och aggressivitet.
Det är oerhört viktigt att dessa barn inte bara blir
betraktade som bråkiga och ouppfostrade utan att de
får en tidig diagnos och att det därefter vidtas åtgär-
der. Kunskaperna om sådana åtgärder är dåliga i sko-
lan i dag. De barn som inte får hjälp riskerar i hög
grad att hamna snett, inte minst på grund av läs- och
skrivsvårigheter. En del utvecklar kriminalitet, då de
till följd av sitt handikapp är lättledda, ohämmade och
socialt omogna. Dessutom skyddas de inte av lagen så
att de kan dömas till vård i stället för till fängelse.
Problemet växer och något måste göras. Men det
gäller att man behandlar hela problematiken, och
därför måste snarast ett samlat nationellt handlings-
program arbetas fram så att barn med detta handikapp
i så stor utsträckning som möjligt kan få ett bra liv
och skyddas mot de risker som de på grund av sitt
handikapp annars kan utsättas för.
Jag står självfallet bakom samtliga Folkpartiets re-
servationer, men jag yrkar bifall endast till reservation
nr 17.