Herr talman! Jag kan inte säga att jag har någon
enkel och snabb lösning på de problem som vi alla
kan se omkring oss i samhället. Det fanns en stor
samstämmighet om genomförandet av psykiatrirefor-
men. Samtidigt skall vi vara medvetna om att i den
tidssituation den genomfördes och med den tidspress
som varit fanns inte de nödvändiga förutsättningarna
för att snabbt nå fram till en bra situation.
Jag är i likhet med Liselotte Wågö bekymrad över
hur situationen ser ut. Samtidigt vet jag att det pågår
ett omfattande arbete för att få en bättre tingens ord-
ning. Jag är för den skull inte helt säker på detta, utan
i ett senare skede kan det finnas anledning att ytterli-
gare se över regelverket och hur människor med psy-
kisk sjukdom hanteras i olika situationer.
Området är så oerhört komplext att jag inte vill -
jag tror inte heller Liselotte Wågö - ta på mig att peka
med hela handen och säga att så skall det hela göras
för att det skall fixa sig. Det finns skäl att vara rejält
ödmjuk inför problemet. I och med att vi avskaffade
många av institutionerna och skulle se till att de psy-
kiskt sjuka skulle få leva på samma sätt som vi andra
tog vi på oss ett betydande ansvar. Det ansvaret har vi
ännu inte fullt ut klarat. Jag hoppas att det skall vara
möjligt att klara detta inom de ramar som finns.