Herr talman! Jag tycker väl också att det vore
trevligt om arbetsmarknaden anställde alla människor,
även de med funktionshinder, utan lönebidrag. Verk-
ligheten är dessvärre inte sådan.
När lönebidragen infördes i Sverige skapades en
arbetsmarknad för bl.a. funktionshindrade. Alla ideel-
la organisationer som inte hade lönebärkraft hade helt
plötsligt möjlighet att anställa. Det skapades en ar-
betsmarknad som till för några år sedan till en tredje-
del utgjordes av arbetsplatser där vi kunde hitta funk-
tionshindrade. Lönebidragen drogs ned, och den ar-
betsmarknaden reducerades kraftigt. Det fanns alltså
ett samband mellan hur stor arbetsmarknaden var och
vad som hände när vi minskade lönebidragen. Vi vet
också att det finns i storleksordningen 40 000 fär-
digrehabiliterade människor som skulle kunna place-
ras ut på arbetsmarknaden om det fanns tillräckligt
mycket lönebidrag, eftersom de inte efterfrågas an-
nars. Vi vet också att lönebidraget är individanpassat.
Det innebär att om funktionsnedsättningen är 10 %
skall lönebidraget vara 10 %. Sedan finns det dessvär-
re ett övre tak. Handikapporganisationer delar min
oro för att det bara blir de med lätta funktionshinder
som kommer ut på arbetsmarknaden om vi sänker
taken alldeles för mycket och kraftigt. Men visst, jag
tror att Liselotte Wågö och jag kan dela uppfattningen
att man inte skall överersätta.