Herr talman! I måndags deltog jag i ett möte med
en förening som heter Hjärnkraft i Gävleborgs län.
Det är en förening för människor som på grund av
skada eller sjukdom fått någon form av hjärnskada.
Den är även öppen för deras anhöriga.
I den här gruppen finns det många som har ett
osynligt handikapp. Den sortens handikapp medför ju
speciella problem. Vi som inte ser funktionshindret
har svårt att förstå det. De som arbetar på försäk-
ringskassorna har, trots sin erfarenhet, också många
gånger svårt att förstå de här dolda handikappen.
Detta skapar stora problem när man inom den här
gruppen försöker få t.ex. personlig assistans. Det är
svårt för den funktionshindrade och dennes anhöriga
att få förståelse för sina problem. Problemen liknar
dem som vi vid tidigare tillfällen tagit fram och disku-
terat när det har gällt de psykiskt sjuka, t.ex. att en till
synes fullt frisk människa kan svälta ihjäl framför ett
fullt kylskåp.
Den kritik som kom fram vid det här mötet var att
man upplevde att försäkringskassans utredare inte
alltid är kompetenta. Man kunde få höra från försäk-
ringskassan att om de funktionshindrade klarade av
sina toalettbestyr och att äta, behövde de inte så
mycket hjälp.
Samtidigt upplevde de anhöriga att de blev på-
tvingade ett större ansvar och ett tyngre arbete än vad
som var rimligt. Jag tror att det finns all anledning att
följa upp de här signalerna. Frågor man kan ställa sig
är: Är det skillnad mellan de små och stora kontoren?
Har försäkringskassorna resurser så att de orkar och
hinner med att specialisera sig när det gäller de här
frågorna?
En annan fråga som diskuterades vid mötet var
schabloniseringen av ersättningen till personlig assi-
stans. Detta är en förändring som man inte har någon
förståelse för. Det var samma motiv som vi har hört
vid tidigare tillfällen. Man upplevde att de med små
behov fick en förbättring medan de med stora behov
fick en försämring. På mötet diskuterades också pro-
blemet med flera huvudmän. Detta leder till svårighe-
ter. Allting blir mycket mer onödigt komplicerat.
Herr talman! Det är viktigt att vi hjälps åt med att
ytterligare förbättra situationen för den här gruppen.
Det kan vi göra genom att minska byråkratin i den
lagstiftning som finns, genom att få ett klargörande
när det gäller insatserna enligt LSS, genom att stödet
till personer med funktionshinder blir mer lättillgäng-
ligt och genom att ansvaret mellan stat, landsting och
kommuner blir så klart att den enskilde inte bollas
mellan olika instanser. Här kan jag passa på att yrka
bifall till reservation 15.
Herr talman! Jag skulle också vilja säga några ord
om bilstödet. Jag tycker att det är mycket olyckligt att
regeringen signalerat om stora besparingar på anslaget
till bilstödet innan den planerade översynen genom-
förts. Det har, som vi har hört vid flera tillfällen, ska-
pat en onödig oro. Jag hoppas att utredningen av
bilstödet blir heltäckande och att representanter från
handikapprörelsen får delta i den här utredningen som
sakkunniga.
Utöver bifallet till reservation 15 står jag bakom
samtliga de reservationer som jag har deltagit i.