Fru talman! Lars-Erik Lövdén har ställt ett antal
frågor till mig som rör regeringens politik mot den
ekonomiska brottsligheten.
Jag har som svar på tidigare interpellationer från
Socialdemokraterna framhållit, att regeringen ser
mycket allvarligt på den ekonomiska brottsligheten
som, inte minst under slutet av 1980-talet, kommit
att bli ett stort samhällsproblem. Härom råder det
inga delade meningar mellan Lars-Erik Lövdén och
mig. Det finns emellertid betydande skillnader
mellan regeringens insatser och det arbete som
socialdemokratiska regeringar har lagt ner i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Socialdemokraterna kritiserar regelbundet
regeringen för att vara ointresserad av eller för att
av ideologiska skäl överse med den ekonomiska
brottsligheten. För regeringen, som värnar om en
marknadsekonomi baserad på näringsfrihet, fri
konkurrens, entreprenörskap, valfrihet, moral och
etik, är det självklart en viktig uppgift att effektivt
och på bred front förebygga och bekämpa en
brottslighet, som bl.a. utgör ett hot mot
marknadsekonomin och mot moralen i affärslivet.
Lars-Erik Lövdén menar, att den
socialdemokratiska oppositionen ligger bakom den
pågående satsningen mot den ekonomiska
brottsligheten. Jag vill emellertid framhålla, att
regeringen under hela mandatperioden varit aktiv
när det gäller att förbereda och genomföra åtgärder
för att öka kampen mot den ekonomiska
brottsligheten.
Så har regeringen bl.a. tagit initiativ till översyn av
skattebrottslagen och uppbördslagstiftningen samt
vissa delar av aktiebolagslagstiftningen och
konkurslagstiftningen, reglerna om beslag och
husrannsakan samt reglerna om näringsförbud.
Vidare har regeringen fattat beslut om nya och
effektivare samarbetsformer mellan de berörda
myndigheterna på grund av vad som kommit fram
inom ramen för de två projekten RÅSOP och
Rubicon. Regeringen har också fattat beslut om
omfattande ekonomiska satsningar. Inom det
aktuella området vill jag särskilt nämnda de
sammanlagt 110 miljoner kronor som under
innevarande och kommande budgetår satsas på
polisväsendet i kampen mot den grövre
kriminaliteten och då särskilt den ekonomiska
brottsligheten. Vidare kommer åklagarväsendet att
tillföras medel för 30 nya åklagare det kommande
budgetåret vilket innebär en fördubbling av antalet
eko-åklagare. Skatte- och exekutionsväsendet
förstärks också med sammanlagt ca 200 miljoner
kronor för en effektivare skattekontroll
innevarande och kommande budgetår.
Regeringens samlade insatser har nu lett till att vi
kunnat flytta fram positionerna och fatta ett flertal
beslut, som kommer att bli avgörande för en
effektiv kamp mot ekobrottsligheten, och det är
dessa beslut som nu är föremål för Lars-Erik
Lövdéns interpellation.
Ökade resurser är emellertid inte kungsvägen till en
effektiv ekobrottsbekämpning. Kampen mot den
ekonomiska brottsligheten måste för att bli
framgångsrik föras av myndigheter som generellt är
bärkraftiga och väl rustade för sina uppgifter.
När det t.ex. gäller polisen är grundförutsättningen
för ett framgångsrikt brottsbekämpande arbete i
allmänhet att det finns ett tillräckligt stort antal
poliser. 1990 var antalet poliser så lågt som 15 300
på grund av de socialdemokratiska regeringarnas
beslut under 1980-talet om en kraftig minskning av
antalet antagna polisaspiranter. I juli i år har vi
återigen mer än 17 100 poliser i riket och nästa år
kommer vi att ha över 17 500.
Jag är, som Lars-Erik Lövdén vet, motståndare till
att lösa problem av det slag det här är fråga om
genom att bilda nya myndigheter. Däremot anser
jag att det finns en hel del att göra vad gäller de
olika myndigheternas inre organisation och
samarbetet myndigheterna emellan.
Rollfördelningen mellan åklagare och polis står här
i förgrunden.
Regeringen har, som jag nyss nämnde, helt nyligen
beslutat om en ny organisation för
Rikskriminalpolisen, och den ger
Rikskriminalpolisen en mer profilerad ställning
inom Rikspolisstyrelsen. Den ekonomiska
brottsligheten har i detta sammanhang
uppmärksammats särskilt genom det
regeringsuppdrag som lagts på Riksåklagaren om
bildandet av ett centralt ekobrottskommando.
Organisationsförändringar kommer också att ske
under åklagarledning i syfte att skapa bättre
möjligheter generellt när det gäller samverkan
mellan polis och åklagare. Några nya myndigheter
behövs inte, som jag tidigare nämnt, men väl en
förbättrad lednings- och samverkansstruktur.
Åklagarens möjligheter att ta ansvar för den
övergripande operativa ledningen i komplicerade
förundersökningar måste underlättas.
Också inom skatteförvaltningen har ett
förändringsarbete inletts vilket bl.a. kommer att
medföra att resursåtgången för den s.k.
grundhanteringen minskar och att andelen
kvalificerade eko- och skattebrottsrevisorer ökar.
En rättssäker skatteprocess är av största betydelse
för att upprätthålla respekten för och lojaliteten
mot skattesystemet. Om detta råder
förhoppningsvis ingen politisk oenighet. Som Lars-
Erik Lövdén vet, har regeringen på grund av
Rättssäkerhetskommitténs betänkande, också lagt
fram förslag om åtgärder för att förbättra
rättssäkerheten vid beskattningen. Vid
utformningen av förslaget har vi lagt stor vikt vid
att reglerna inte får vara sådana att de på ett
felaktigt sätt försvårar myndigheternas
kontrollverksamhet. Jag anser inte som Lars-Erik
Lövdén att skattekontrollen försvåras av förslaget.
Regeringens politik syftar alltså sammantaget till
att utan systemförändringar eller ändringar i
myndighetsstrukturen, men i nära samverkan
mellan väl rustade myndigheter med en tydlig roll-
och ansvarsfördelning effektivisera kampen mot
den ekonomiska brottsligheten.
Lars-Erik Lövdén frågar nu vilka konkreta åtgärder
regeringen avser att vidta för att verkställa
riksdagens beslut om ökade resurser till
ekobrottsbekämpningen. Svaret på den frågan är,
att regeringen enligt gängse rutiner i regleringsbrev
kommer att ställa medlen till myndigheternas
förfogande och meddela sådana föreskrifter och
riktlinjer för medelsanvändningen som tillgodoser
riksdagens och regeringens intentioner.
Lars-Erik Lövdén frågar vidare om regeringen är
beredd att vidta åtgärder så att en ny samordnad
organisation för bekämpande av ekonomisk
brottslighet kan träda i kraft redan under hösten
1994.
I regeringsbeslutet rörande inrättandet av
rikskommandot mot ekonomisk brottslighet har
Riksåklagaren fått direktiv att starta verksamheten
senast den 1 juli 1995. Vi har inte bedömt det
rimligt och möjlighet att kräva att verksamheten i
sin helhet är fullt utvecklad tidigare. Vi håller det
emellertid inte för uteslutet att verksamheten helt
eller delvis kan komma att starta tidigare, och vi
förutsätter att myndigheterna kommer att lägga ner
all kraft på att komma i gång med verksamheten så
snart det kan ske.
Lars-Erik Lövdén frågar också om regeringen är
beredd att, utöver den centralt anordnade
organisationen, tillskapa motsvarande samordnade
resurser regionalt och främst i storstadsområdena.
I ett särskilt regeringsbeslut har Riksåklagaren fått
i uppdrag att utreda förutsättningarna för
inrättandet av regionala ekobrottskommandon. Vi
har emellertid bedömt det lämpligt att inhämta
erfarenheter från arbetet i rikskommandot innan
en sådan ordning införs. När detta kan ske är
emellertid ytterst beroende av Riksåklagarens
uppfattning om lämpligheten med en sådan ordning
och möjlighterna när det gäller genomförandet.
Självfallet är verksamheten i storstadsregionerna
här av särskilt intresse.
Vad gäller frågan om en översyn av lagstiftningen i
syfte att förenkla och samordna regler så att man
försvårar för ekobrottslingarna att utnyttja
lagstiftningen för sina syften vill jag peka på de två
utredningar, som jag berört tidigare, och som
tillsattes förra året nämligen den som skall se över
uppbördslagstiftningen och 1993 års
skattebrottsutredning. Dessa båda utredningars
uppdrag är just det som efterlyses av Lars-Erik
Lövdén. Med samma målsättning bereds inom mitt
departement också frågan om en översyn av
bestämmelserna om brott mot borgenärer i
brottsbalken och frågor om lagstiftningsåtgärder
inom konkursrättens område.
Avslutningsvis frågar Lars-Erik Lövdén om jag
anser det vara förenligt med grundlagens krav på
saklighet och opartiskhet att i en av regeringen
utgiven och av statsmedel finansierad
informationsbroschyr, bedriva en ensidig och
partipolitiskt inriktad agitation.
Svaret på frågan är givetvis nej! Någon sådan
agitation förs inte heller. Vi har genom den
information som lämnas i skriften ''Svart på vitt'' på
ett sakligt sätt redovisat vilka åtgärder som har
vidtagits i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten de senaste 20 åren. Hur förargligt det
nu än må vara så innehåller den fakta som kanske
inte är så smickrande för Socialdemokraterna.
Detta får dock inte avhålla oss från att lämna
information.