Fru talman! Det Lars-Erik Lövdén sade senast
känner alla vi som har följt den här debatten i
riksdagen innan Gun Hellsvik blev justitieminister
till. På den tiden utformade Moderaterna
reservationer som i sak gick ut på att det här inte
var det allvarliga problem som övriga ansåg. Det
beklagliga är egentligen att de partier som då hade
en annan inställning i alltför hög grad har lyssnat på
moderaterna.
Jag vill inte göra någon lovprisning av allt som
gjorts i det förgångna. Tvärtom har jag hört till
kritikerna under hela min riksdagstid. Jag har
kritiserat att det gjorts alldeles otillräckligt åt
ekobrottsligheten och den organiserade
brottsligheten. Jag har praktiskt taget varje år
framfört den här kritiken.
Det hjälper inte justitieministern särskilt mycket
att det har funnits underlåtenhetssynder tidigare.
Den tempoförlust som gjordes här gjordes då Gun
Hellsvik tillträdde som justitieminister och
bagatelliserade ekobrottsligheten. Sedan har hon
kommit på andra tankar. Men det var en
temopförlust som gjordes som jag tycker var
mycket olycklig.
Men justitieministern vill fortfarande inte klart och
entydigt svara på frågan om prioritering i samma
grad. Justitieministern talar om att man nu, till
skillnad från vissa tidigare regeringsdeklarationer,
säger att ekobrottsligheten skall vara prioriterad.
Men den signal som jag tycker är så viktig att den
ges är att ekobrottslighet har samma höga prioritet
som den övriga allvarliga brottsligheten i form av
våldsbrottslighet och narkotikabrottslighet.
Nu säger justitieministern: Jamen, det är inte så
märkvärdigt att vi inte kunde säga det här tidigare.
Då hade vi inte byggt upp det vi tänker göra, osv.
Men samma problem finns ju i hög grad när det
gäller våldsbrottsligheten. Jag menar att det inte
går att krypa undan på den här punkten, utan här
måste man vara tydlig. Det är den tydliga signalen
som jag efterlyser.
Till slut vill jag säga att när det gäller
lagstiftningsåtgärderna brister det betänkligt i
förslag från regeringens sida.