Fru talman! Jag har framställt en interpellation om
kriminalpolitiken som skall debatteras senare. I
den interpellationen finns en fråga som hör till den
här debatten, och därför vill jag göra ett kortare
inlägg redan nu.
Den fråga jag ställde till justitieministern i min
interpellation var denna: Är regeringen beredd att
göra ekonomisk och organiserad brottslighet till
högprioriterade områden i brottsbekämpningen på
samma sätt som gäller i fråga om vålds- och
narkotikabrott?
Justitieministern har gett mig ett svar i ett stycke i
interpellationssvaret, men hon svarar inte på min
fråga. Hon säger att regeringens kriminalpolitik
innefattar kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska
och organiserade brottsligheten. Men min fråga
gällde ju om justitieministern var beredd att ge
samma höga prioritet åt kampen mot den
ekonomiska och organiserade brottsligheten som
mot narkotika- och våldsbrottsligheten.
Jag uppfattar justitieministerns svar på den här
punkten som undvikande, eftersom det inte står
någonting om detta. Det är något förvånande att
justitieministern inte svarar mig direkt på denna
fråga, eftersom det har förekommit en
riksdagsbehandling, där synen var en annan än den
som justitieministern har företrätt. Jag vill därför
ha ett klart svar på min enkla fråga.
Jag vet att justitieministern tidigare hela tiden har
sagt, att eftersom den ekonomiska och
organiserade brottsligheten inte avser enskilda
personer, på samma sätt som den andra
högprioriterade brottsligheten, vill hon inte ändra
uppfattning, trots att det finns övertygande och
omfattande belägg för att det i väldigt hög grad
drabbar just enskilda.
I morse, fru talman, förekom det ett inslag i radions
Ekoprogram som var alarmerande, på det sättet att
det i en ny undersökning från polishåll talas om att
den organiserade brottsligheten omsätter närmare
70 miljarder kronor. Mot den bakgrunden är de
åtgärder som regeringen står för trots allt mycket
blygsamma.
Det är dessutom så, vilket jag i detta sammanhang
särskilt vill understryka, att den organiserade
brottsligheten hotar att bli långt värre. Nu talar jag
om den organiserade brottsligheten, som i mångt
och mycket sammanhänger med den ekonomiska
brottsligheten. Men det som är det stora
riskmomentet nu är den internationella
utvecklingen. Visserligen har regeringen
medverkat vid ett seminarium i de här frågorna som
hölls för en tid sedan, vilket är intressant, men jag
anser att det fortfarande görs en klar
underskattning av problemets storleksordning.
Jag kan stödja mig inte bara på vad riksdagen har
sagt utan också på detta att riksdagsrevisorerna
klart och tydligt har sagt att de anser att det är en
brist på ledning från regeringens sida. Det är en
allvarlig kritik.
Lars-Erik Lövdén var inne på vad Rolf Åbjörnsson
har sagt vid tidigare tillfällen, men häromdagen höll
han ett anförande i södra Sverige där han klart
underkände de åtgärder som regeringen vidtar -- de
är helt otillräckliga, enligt hans mening.
Justitieministern sammanfattar kort sina
synpunkter till mig i ett enda stycke, och det är
ganska blygsamt. Justitieministern säger att
straffen för häleri och svindleri har skärpts. Hon
talar om ett centralt ekobrottskommando och om
bättre samverkansformer. Hon talar vidare om en
översyn av skattebrottslagen. På den punkten gav
ju riksdagen underkänt åt regeringen, genom ett
riksdagsbeslut som fattades i mars månad, där en
majoritet ville klart förstärka skattekontrollen.