Fru talman! Jag börjar undra vad Hans Göran
Franck menar med att prioritera. Från regeringens
sida har vi markerat att vi med de uppbyggda
resurserna prioriterar narkotikabrott, våldsbrott
och ekobrott. Om man kan säga det tydligare vet
jag inte. Att det är jämställt är så tydligt som det
kan vara. Men om vi säger att så skulle vi ha sagt
tidigare så är vi tillbaka till det som jag gång på gång
har sagt, nämligen att det inte vore hederligt. I och
med att resurserna under andra hälften av 80-talet
rustades ner fanns inte förutsättningarna att
högprioritera ekobrottsbekämpningen när vi
tillträdde. Självfallet är all brottsbekämpning av
betydelse. Men när man talar om att prioritera är
det fråga om vad man skall ta först, när man inte
klarar av allt på en gång.
Även om Lars-Erik Lövdén gled över orden mycket
snabbt var de ord som sades övermaga. De gick ut
på att socialdemokraterna i riksdagen tagit initiativ
till de resurser som tilldelats. Det är helt rätt att
socialdemokraterna har tagit initiativet på en del
punkter. Men att få det att låta som att det är
merparten av de ca 10 miljarder som avsatts för
Polisen eller ens merparten av de medel som avsatts
för ekobrottsbekämpningen är övermaga.
Jag vill också understryka att i formuleringarna
rörande finanspolisen -- om Lars-Erik Lövdén läser
vad där står -- står det icke att regeringen har
föreslagit detta, utan där står faktiskt att det är på
riksdagens initiativ. Var och en som är insatt, bl.a.
Lars-Erik Lövdén, bör förstå att detta inte är något
försök att föra fram oss själva. Däremot var vi
kritiska, eftersom vi menade att det var för tidigt.
Lars-Erik Lövdén vet lika väl som jag att det också
tog tid innan man kom i gång. Det skedde långt
efter att medlen för denna verksamhet var
anslagna.
Jag tycker att det är ganska ointressant att diskutera
vem som väckte förslaget om ekobrottskommando.
I vart fall finns det en socialdemokratisk motion
från det första riksdagsåret när vi satt i
regeringsställning. Den visade att man var ute efter
en särskild myndighet. I vart fall använde man detta
som rubrik. Mot detta har jag, vilket också framgår
av mitt svar, haft invändningar. Däremot menar jag
att när resurserna väl har byggts upp, blir nästa steg
att se till att resurserna samordnas. Jag är glad att
vi är överens på den punkten.
När det gäller frågan om hur de befintliga
resurserna kommer att utnyttjas har vi i regeringen
möjlighet att ange tydliga mål, vilket jag också
menar att vi har gjort. Sedan är det i första hand
Rikspolisstyrelsen som är tillsynsmyndighet med
skyldighet att se till att de av regering och riksdag
uppställda målen uppfylls. Där har Lars-Erik
Lövdén som ledamot i Rikspolisstyrelsens styrelse
möjlighet att tillgodose bådas våra intressen av att
pengarna används för de uppsatta målen.
Slutligen litet grand om Lars-Erik Lövdéns
påståenden, som i och för sig är riktiga, om att vi
från moderat sida under 80-talet gick emot
åtskilliga av de socialdemokratiska förslagen om
ändrad lagstiftning som skulle underlätta
skattekontroll. Men vad Lars-Erik Lövdén inte
påpekade var att gemensamt för de förslag som vi
gick emot -- i vart fall de som jag på rak arm kan
minnas, men jag tror att det var genomgående -- var
rättssäkerhetsskälen.
För oss moderater är det otroligt viktigt att inte ha
allmänna formuleringar som lämnar öppet för
makthavarna att litet i efterhand bestämma om vad
som är brottsligt och icke brottsligt, utan var och en
i Sverige skall med hjälp av lagreglerna kunna
förutse effekten av sitt handlande.
På motsvarande sätt har Lars-Erik Lövdén och jag
skilda uppfattningar exempelvis när det gäller
centraliserade datoriserade förspaningsregister,
vilket kan vara intressant i fråga om den
brottslighet som vi nu talar om. Det är bara att
konstatera att vi har olika syn på hur viktig
individens integritet och rättssäkerhet är.