Fru talman! Låt mig börja med frågan om
prioritering av ekobrottsbekämpning. Jag trodde
inte att det var nödvändigt att säga det som jag
trodde var allmänt känt, nämligen att regeringen i
sin regeringsdeklaration inför detta riksdagsår
markerade att även ekobrott skall vara
prioriterade. Jag utgick från att riksdagen nogsamt
tar del av vad regeringen uttalar som sina
målsättningar.
Det är riktigt, som Lars-Erik Lövdén påpekade, att
vi när vi tillträdde som regering inte hade med
ekobrottsbekämpning som ett prioriterat område,
av det enkla skälet att resurserna för
ekobrottsbekämpningen hade nedrustats under
andra halvan av 80-talet. Det vore därför ohederligt
att säga att det var möjligt att prioritera
ekobrottsbekämpningen när vi tillträdde. Det gick
inte att prioritera allt. Det saknades över 1 000
poliser i Sverige. Ekobrottsorganisationen var
nedrustad.
Om jag hade varit i samma situation i dag skulle jag
fortfarande ha stått för att det är brott mot person
och narkotikabrottslighet som måste komma i
första hand när man måste välja.
Nu har vi under dessa två och ett halvt år byggt upp
resurserna och har därmed möjlighet att även
prioritera ekobrottsbekämpningen. Nu kan vi med
hedern i behåll säga att vi kan göra detta.
Det är inte bara vi från regeringens sida som hävdar
att det var en nedrustning under andra halvan av
80-talet. Hans Göran Franck åberopade riksdagens
revisorer, som helt klart framför kritik. Men det
kan vara intressant att ta del av det de säger: Mot
slutet av 80-talet avmattades arbetet med den
ekonomiska brottsligheten. Polisen lyckades inte
fylla vakanser inom ekorotlarna i tillräcklig
utsträckning. Ärendebalanserna växte och många
brottsanmälningar blev inte föremål för utredning.
Det blev allt tydligare att myndigheterna inte hade
resurser och kompetens att klara av situationen.
Notera att detta var i slutet av 80-talet. Det var den
situation som rådde när vi tillträdde. Den som tror
att man kan bygga upp en så kvalificerad
organisation över en dag eller över ett år inser inte
vad en sådan organisation egentligen innebär.
Jag skulle också vilja göra en koppling till det
Ekoinslag i morse som Hans Göran Franck
nämnde. Där fanns ytterligare intressant
information som stämmer med det vi skriver i vår
skrift Svart på vitt, nämligen att det i slutet av 70-
talet -- då var det inte socialdemokratiska
regeringar -- lades upp en plan för hur man skulle
kunna beivra ekobrott. Bl.a. 1978 kom en
utredning som visade på hur man skulle kunna
bygga upp organisation inom polis och andra
berörda myndigheter för att angripa den
ekonomiska brottsligheten och annan organiserad
brottslighet. Men vi skall komma ihåg att de planer
som lades upp under de borgerliga åren -- det
framgår tydligt av skriften Svart på vitt -- höll fram
till mitten av 80-talet. Sedan var det en successiv
nedrustning.
Till de konkreta frågorna. När det gäller
organisationen för den centrala
ekobrottsbekämpningen tycker jag att det framgick
tydligt av mitt tidigare svar att det inte går att ge
något löfte om att denna skall kunna starta till
hösten. Vi satte i gång RÅSOP-projektet
tillsammans med riksåklagaren för att få
erfarenhet. Nu gäller det att vidareutveckla de
erfarenheter som RÅSOP-projektet har gett.
Enligt riksåklagarens bedömning är det inte möjligt
att komma i gång till hösten. Men vi har markerat
att man senast sommaren 1995 skall komma i gång.
Är det praktiskt möjligt skall man självklart starta
tidigare.
När det sedan gäller medel till
ekobrottsbekämpningen har vi hittills från
regeringens sida varit mycket tydliga i fråga om hur
de tidigare anslagna medlen för
ekobrottsbekämpning skulle användas. Vi är
självklart beroende av -- och där kan Lars-Erik
Lövdén och jag hjälpas åt -- att Rikspolisstyrelsen
ser till att medlen används just för de ändamål som
framgår av regeringens direktiv och riksdagens
beslut.