Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för det
långa och utförliga svaret. Svaret snarare
understryker än döljer det faktum att regeringen
har varit alltför passiv i frågan om kampen mot
ekobrotten, även om regeringen så här i elfte
timmen kvicknar till som en följd av
opinionstrycket. I sedvanlig ordning beskyller
justitieministern socialdemokraterna för att vara
ansvariga för situationen i stället för att ta sitt eget
ansvar.
Det började inte särskilt bra för justitieministern på
det här området. 1991 togs ekobrottsligheten bort
som prioriterat område för polisen, med
motiveringen att den typen av brott främst drabbar
det allmänna. Nu säger justitieministern att
regeringen under hela mandatperioden har varit
aktiv när det gäller att förbereda och genomföra
åtgärder för att öka kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. Det är egentligen bara
justitieministern och regeringen som har den
uppfattningen. Ekobrottsbekämpare på fältet,
konkursförvaltare som Rolf Åbjörnsson och en
mängd debattörer, inklusive många borgerliga
ledarskribenter, hyser en helt annan uppfattning
om regeringens aktivitet på området.
Nu kommer också kritiken från näringslivet. Den
30 mars i år redovisade Industriförbundets VD
Magnus Lemmel, vid ett seminarium för
riksdagsledamöterna, näringslivets syn på den
ekonomiska brottsligheten och dess effekter. Från
näringslivets håll säger man nu öppet att
konkurrensaspekten i samband med ekobrott har
underskattats i den allmänna debatten.
Magnus Lemmel framhöll bl.a. att den allmänna
moralupplösningen hos företagare är särskilt farlig
för nystartade företag. Den utbredda
ekobrottsligheten riskerar genom smittoeffekter att
få förödande effekter för en sund affärsmoral,
hävdade Magnus Lemmel. Han konstaterade också
att det är hög tid för näringslivets företrädare att
aktivt medverka till att moralen på det här området
stärks. Industriförbundet sade sig vara berett att
medverka i den informationskampanj mot
ekobrottslighet som var socialdemokraternas
förslag och som riksdagen mot de borgerliga
regeringspartiernas vilja nyligen beslutade om.
Det är socialdemokratin som har varit pådrivande
under de senaste åren, när det gäller att vidta
åtgärder för ekobrottsbekämpningen. Detta har nu
också gett resultat i riksdagen. Den senaste vintern
har riksdagen förklarat sig beredd att ge ökade
resurser till ekobrottsbekämpningen. Trots hårt
motstånd från regeringspartierna finns det nu
beslut om att satsa totalt 128 miljoner kronor extra
på brottsbekämpning under nästa budgetår.
I stort sett alla de förslag som vi socialdemokrater
har lagt fram har vunnit riksdagens gehör. Efter
riksdagens beslut är det nu nödvändigt för
regeringen att handla. Vi välkomnar självfallet
regeringens beslut om att nu se till så att man
verkställer det socialdemokratiska förslaget om en
ny organisation för ekobrottsbekämpning. Det är
senkommet men det är välkommet.
Inrättandet av ett ekobrottskommando är en viktig
fråga för oss när det gäller att komma åt
ekobrotten. Även om det återstår att se om det
centrala ekobrottskommandot blir den effektiva,
operativa ledning som vi socialdemokrater har
efterfrågat är det bra att riksåklagaren har fått i
uppdrag att snarast lägga fram ett förslag om ett
ekobrottskommando.
Vi skrev i vår motion i januari följande: Inom
ramen för denna nya ekobrottsorganisation bör den
operativa verksamheten bygga på arbetslag, där
såväl ekopoliser, ekonomer, åklagare och
skatterevisorer kan ingå. Genom ett sådant
lagarbete kan resurserna koncentreras och
utnyttjas på effektivaste sätt. Var och en ingående
yrkesfunktion bör dock formellt kunna stå kvar
inom den egna myndighetens organisation.
Vi efterlyser både en central ekobrottsorganisation
och regionala organisationer med det här
upplägget.
Det är, som jag sade tidigare, bra att regeringen så
här långt har biträtt vårt förslag i det här avseendet.
Vad som däremot inte är bra är att regeringen är så
långsam i sin hantering. Först den 1 juli nästa år är
regeringens riktmärke. Vi menar att man mot
bakgrund av det utredningsarbete som har bedrivits
under lång tid -- jag erinrar om riksåklagarens och
rikspolischefens rapport i januari 1992 -- redan
inom några månader borde kunna sjösätta en ny
sådan här organisation för ekobrottsbekämpning.
Fru talman! En effektiv kamp mot ekobrotten
kräver tre saker:
1. En bättre organisation. Där är regeringen nu
med på tåget, efter att Socialdemokraterna har
drivit regeringen framför sig.
2. Utökade resurser. Riksdagen har nu beslutat om
det, och det borde vara välkommet för
justitieministern.
3. En bättre lagstiftning. Jag vill konstatera att
regeringen på det området under de här åren har
bedrivit en politik som snarare underlättat
ekobrotten än medverkat till att motverka dem. Jag
skall bara nämna några punkter.
Genom slopandet av generalklausulen mot
skatteflykt, genom förändringar i bevis- och
betalningssäkringslagen och nu senast genom de
förslag som ligger på grundval av
Rättssäkerhetskommitténs betänkande kommer det
att bli betydligt svårare för myndigheterna att
komma åt den här typen av ekobrott. Samtidigt har
regeringen gjort så allvarliga ingrepp i
skattelagstiftningen att skatteplanering och
skattefusk underlättas snarare än motverkas.
Jag vill avslutningsvis ställa ett par frågor till
justitieministern: Är justitieministern beredd att se
till att den nya organisationen kan träda i kraft
redan i höst? Är justitieministern beredd att se till
att de medel som har anvisats också kommer den
direkta ekobrottsbekämpningen till del och inte
tunnas ut i polisorganisationen?