Herr talman! Dagen inleddes med en aktuell de-
batt. Det gällde företagsklimatet. Anders Sundström
stod i talarstolen och talade sig varm för företagsam-
hetens villkor. Det blev t.o.m. applåder efter Anders
Sundströms tal om att antalet jobb i den privata in-
dustrin hade ökat. Jag vet inte om Kurt Ove Johans-
son var med och applåderade, men andra socialdemo-
krater applåderade budskapet.
Nu, några timmar senare, debatterar vi hur vi skall
förlänga en lag som förbjuder nyetableringar i delar
av en framtidsbransch, mediebranschen. Vi debatterar
stopplagen som syftar till att förbjuda etableringar av
nya företag och nya arbetsplatser.
Vi gör det därför att majoriteten vill göra det möj-
ligt att införa ytterligare regelverk litet senare. Majori-
teten vill ta bort rätten att driva verksamhet för 83
företag, 83 arbetsplatser. Sedan vill man dela ut tids-
begränsade rätter till ungefär 60 företag. Man vill
principförbjuda ägarförändringar, principförbjuda
produktutveckling och produktförändringar och införa
en omfattande byråkratisk kontrollapparat.
Det hade varit intressant att ha Anders Sundström
här för att se hur det svenska företagsklimatet hante-
ras i verkligheten, när man skall gå från ord till hand-
ling i riksdagen. Med det här förslaget visar ju social-
demokraterna att man ingenting förstått och ingenting
lärt om företagandets villkor. I stället släpas betong-
häckarna fram för att stoppa de nya företagen och
stoppa de nya jobben.
Att socialdemokraterna gör det här gör mig kanske
inte riktigt så förvånad som att Centern ställer upp på
att förbjuda ny verksamhet. Det har ju i alla fall tidvis
funnits ett företagarintresse inom Centern.
Effekten av förslagen blir att den företagare som
har köpt en sändningsrätt av staten och kanske inves-
terat 5 miljoner kronor i stationsutrustning och till-
stånd, får uppleva att sändningsrätten som gällde vid
inköpet och som priset baserades på i ett slag tas bort
av en klåfingrig politisk majoritet.
Stopplagen som hindrar att nya tillstånd ges under
de kommande åren, upphävandet av förlängningen av
tillstånden vid utgången av år 2000 och begränsning-
en av framtida tillståndsperioders längd kommer att
hämma utvecklingen av branschen. Vem vill investera
mångmiljonbelopp i en verksamhet vars framtid en-
bart präglas av osäkerhet?
Herr talman! Yttrandefriheten, liksom tryckfrihe-
ten i Sverige, grundas på ett antagande om att mång-
falden bäst skyddas och stärks av etableringsfrihet.
Det skall råda stor frihet att ge ut och distribuera
medieprodukter och pröva deras ekonomiska bärkraft.
Grunden för att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter
lagstiftning om tillstånd och villkor för att sända ra-
dioprogram i etern ligger i behovet av att på något sätt
ordna användningen av radiofrekvenser. Det tekniska
utrymmet har varit mycket begränsat och det har varit
skälet till den tillåtna regleringen. I dag ser vi mycket
stora förändringar på medieområdet och radioområ-
det. Den digitala tekniken medger ett stort antal nya
kanaler och tjänster. Via Internet kan man i dag lyssna
på över 300 radiokanaler direkt. I en miljö med ett
stort antal tillgängliga frekvenser och kanaler minskar
behovet av system för fördelning av frekvenser.
Stopplagen som förhindrar och förbjuder att i
dagsläget ytterligare 20-30 radiostationer etableras
framstår som högst tveksam vid beaktande av yttran-
defrihetslagens 3 kap. 2 § andra stycket, som anger att
sammanslutningar skall ha möjlighet att få tillstånd att
sända ljudradioprogram i den utsträckning som till-
gängliga radiofrekvenser medger.
Inom ramen för dagens tekniska begränsningar för
etermedier borde det vara lyssnarna som genom sina
fria val avgör vilka program som skall ha förutsätt-
ningar att distribueras i etern. Det kan inte vara, och
får inte vara, politiskt grundat godtycke som avgör
vilka begränsningar som skall göras av radiosänd-
ningarna. Det är inte Kurt Ove Johansson som skall
avgöra vad som är mångfald och vad som tilltalar
lyssnarna. Det kan lyssnarna göra själva.
Den privata lokalradion infördes 1993 för att
främja mångfald och yttrandefrihet. Syftet var att
skapa en radioform fristående från politisk styrning av
programinnehåll och att ge en mångfald aktörer möj-
lighet att vitalisera och utveckla radion.
Den privata lokalradion har blivit en lyssnarmäs-
sig succé. Över 2 miljoner människor lyssnar dagligen
på privat lokalradio. På vissa orter är lokalradiolyss-
nandet större än lyssnandet på P 1, P 2, P 3 och P 4.
Siffrorna visar att den privata radion lyckats erbjuda
koncept som tilltalar och lockar lyssnarna.
När man tittar på koncessionsområdena kan man
på område efter område konstatera att det är en succé,
att mångfalden har ökat. I Norrköping är lyssnandet i
åldrarna 20-34 år i genomsnitt 55 % för de statliga
kanalerna och 76 % för den privata lokalradion. Här
fäller lyssnarna sin mycket tydliga dom. Det är den
privata lokalradion som tilltalar lyssnarna. Lyssnarna
menar att mångfalden har ökat i Norrköpings konces-
sionsområde. Där kan man i dag lyssna på East FM,
Gold 105, Radio FM Linköping eller 106,9 Megapol.
Jag skulle avslutningsvis vilja fråga Kurt Ove Jo-
hansson på vilket sätt mångfalden skulle förbättras
och öka genom att vi inte tillåter att fler frekvenser
delas ut. Det finns ett stort antal lediga frekvenser,
färdiga att användas. På vilket sätt gagnas mångfalden
av att de frekvenserna inte får nyttjas?
Med det yrkar jag bifall till reservationen.