Herr talman! Först yrkar jag bifall till utskottets
hemställan i dess helhet.
Många olika frågor behandlas i detta betänkande,
men de har det gemensamt att det ganska nyligen
har förekommit utredningar, förslag och beslut här
i riksdagen på samtliga punkter. Många av de frågor
som tagits upp i den tidigare debatten tål säkert att
diskuteras. Men det kan vara lämpligt att invänta
erfarenheterna av den verksamhet som nu bedrivs,
och då delvis i nya former, innan riksdagen uttalar
sig för förändringar. Det ser jag som ett starkt skäl
för att låta det som nu gäller få fortsätta att gälla.
Sedan får vi se vilka erfarenheterna blir.
Att det finns vissa problem på massmedieområdet
vill jag inte förneka. Personligen ser jag
ägarkoncentrationen som ett av de allvarligaste
problemen. Den frågan tas upp i en del motioner
och har också berörts här av tidigare talare. Men vi
får ju en utredning som bl.a. skall se på dessa
frågor. Med detta tycker jag att vi kan låta oss nöja.
Flera här har haft synpunkter på public service-
företagen när det gäller organisation, struktur och
villkor för verksamheten. Även här har vi nyligen
bestämt hur det skall vara. Jag tycker att det skulle
vara ganska konstigt att helt snabbt nu börja riva
upp gällande regler igen. Jag vill tillägga att jag för
min del uppskattar de här public service-företagen.
Jag tycker helt enkelt att de är bra. Det bör man väl
ha rätt att säga. Däremot tycker jag att de
reklamföretag som vi har fått i vissa avseenden är
väldigt dåliga. Det tycker jag också att man skall ha
rätt att säga.
När jag personligen slår vakt om public service-
företagen ser jag det som en vakthållning kring
kvaliteten. Jag är alltså för en så långtgående frihet
som möjligt och för att många olika sändare skall
kunna göra sig gällande. Men vi bör ändå ha råd att
slå vakt om både TV- och radiokanaler som på ett
bredare och ett kvalitativt bättre sätt kan förmedla
nyheter och se till att en seriös debatt hålls levande.
Jag tycker att det är angeläget att säga detta efter
alla angrepp mot public service-organisationen som
förekommit.
Jag har också kunnat konstatera att det i länder där
reklamfinansierad TV införts -- och det gäller de
flesta länder -- har varit vanligt att behålla något
eller några public service-företag. Åtminstone på
helgerna är jag i Skåne, och jag kan då se på dansk
TV. Där har man en public service-kanal och en
reklamfinansierad kanal. Det råder inget tvivel om
vilken av de båda kanalerna som har den högsta
kvaliteten och de bästa sändningarna -- om man nu
skall försöka sig på att fälla värdeomdömen i de här
sammanhangen.
Ännu en gång yrkar jag bifall till utskottets
hemställan i dess helhet.