Herr talman! Eftersom jag råkar ha lärorika
yrkesmässiga år bakom mig i mediebranschens och
televisionens underbara värld, kanske jag kan få
inleda med några sakupplysningar till tredje vice
talman Bertil Fiskesjö.
Han oroade sig för att det är dyrt att köpa utländska
program, men jag kan trösta honom med att de i
regel är mycket billigare än att göra egna. I
synnerhet TV-dramatik -- TV-teater -- är något av
det dyraste man kan åstadkomma inom
televisionens värld. Även nyheter kostar en hel del
att producera. Det är ett av skälen till att även
public service-televisionen producerar mycket av
vad jag skulle vilja kalla för ''televiserad radio'',
dvs. studioprogram där man sätter gubbar och
gummor i en soffa eller i ett par stolar, med en
mikrofon framför. Det kostar inte så mycket, men
det fyller ut sändningstiden, och det är ju bra.
Man kan möjligen kritisera public service-
verksamheten för att den i någon mån försöker
ägna sig åt en programsättning som efterliknar de
kommersiella kanalerna. Det gör man i akt och
mening att om möjligt försöka få fler människor att
titta på just public service-kanalerna, vilket i och
för sig är ett vällovligt syfte. Men det kanske inte är
det som är deras primära uppgifter, i synnerhet inte
som vi har fått alternerande eller alternativa
aktörer på TV- och även radiomarknaden.
Herr talman! Det var egentligen inte i första hand
därför jag begärde ordet. Det var för att
kommentera något av vad Catarina Rönnung
anförde.
Det är alltid lika rörande att höra den
socialdemokratiska omsorgen om människors väl
och ve. Jag håller med Catarina Rönnung om att vi
skall skydda barnen från orimlig påverkan. Jag kan
också upplysa om att både i EG-direktivet och i
Internationella handelskammaren finns antagna
normer för hur, var och när man skall få annonsera
om t.ex. leksaker i samband med barnprogram.
Dessa normer tillgodoser ganska väl
tittarens/kundens intresse för att i etisk mening inte
bli ohemult uppvaktad av reklamen. Jag anser att
de skyddsvärda intressen som föreligger på det
området är tillräckligt tillgodosedda.
Jag lyssnade till vad Catarina Rönnung sade om den
kommersiella radion, och jag kan hålla med om att
man kan ha invändningar mot auktionsförfarandet.
Vi tyckte ändå att det var den lämpligaste åtgärden
för att utannonsera och utauktionera lediga
frekvenser. Alternativet, att vi skulle göra
programinnehållskontroller, hade nämligen varit
värre. Vi skulle då vara tillbaka i
regleringstänkandet, som jag har en känsla av att
Catarina Rönnung har litet svårt att frigöra sig
ifrån, men som vi moderater och andra liberala
krafter i regeringen gärna vill komma bort ifrån. Vi
vill i större utsträckning överlåta åt
lyssnaren/tittaren själv att avgöra vad han eller hon
tycker är bäst.