Herr talman! Vi som företräder Moderata
samlingspartiet i utskottet ställer oss i princip
bakom betänkandet. Men vi har ändå för
ordningens skull -- för vårt samvetes och för våra
väljares skull, kan man kanske säga -- fogat ett
särskilt yttrande till det här betänkandet. Det går i
huvudsak ut på följande:
Det är viktigt med en kvalitativt god, oberoende
och proportionell radio och TV i allmänhetens
tjänst. Public service-företagens omfattning,
organisation och finansiering är dock inte en gång
för alla given. Tvärtom måste radio och TV i
allmänhetens tjänst fortlöpande anpassas till tidens
anda, till den tekniska utvecklingen och inte minst
till publikens krav och villkor. De nya möjligheter
som tekniken ger, t.ex. satellitsändningstekniken,
har skapat intresse för nya initiativ, alternativ och
komplement till det vanliga public service-utbudet.
Mot bakgrund av att det under senare år vuxit fram
nya alternativfinansierade radio- och TV-kanaler
kan det finnas anledning att bl.a. från
kostnadssynpunkt ifrågasätta behovet av två
allmänfinansierade rikstäckande TV-kanaler och
fyra sådana radiokanaler. Dessutom kan
ifrågasättas rimligheten i att ålägga ett
kommersiellt TV-företag, t.ex. TV 4, vissa
programpolitiska public service-krav. Också
systemet med fast och rörlig koncessionsavgift som
går från ett privat reklamfinansierat TV-företag,
som är fallet med TV 4, till de allmänfinansierade
public service-företagen ter sig enligt vår mening
som en tveksam ordning.
Det finns mycket som talar för att public service-
verksamheten bör renodlas och finansieras genom
skattemedel i stället för med mottagaravgiften som
ändå kan betraktas som en skatt -- en apparatskatt,
som man ju måste betala vare sig man vill eller inte
också för att se andra kanaler. Public service-
verksamheten bör inte finansieras med
reklammedel och inte heller bör kommersiella
radio- och TV-kanaler åläggas en skyldighet att
bidra till finansieringen av public service-
verksamheten.
Systemet med avtal mellan regeringen och radio-
och TV-företagen om sändningarnas innehåll är
också en ordning som kan ifrågasättas. Vi menar att
starka skäl talar för att det är fråga om sådana
yttrandefrihetsbegränsningar som egentligen borde
kräva lagstiftning. Nämnas kan att EG-direktivet
om TV-sändningar till allmänheten också tycks
kräva författningsreglering i sådana frågor som i
dag endast är avtalsreglerade. EG-direktivet ger
för övrigt en fullt tillräcklig ram för
reklamsändningar. Att härutöver i lagar och avtal
begränsa reklamutrymmet ter sig helt onödigt.
Herr talman! Enligt vår mening är ovan redovisade
frågeställningar och förslag till lösningar sådana
som naturligen torde bli föremål för överväganden
i god tid inför omförhandlingar beträffande de avtal
som reglerar public service-företagens relation till
staten. Det bör ske i god tid, eftersom avtalen löper
ut 1996.