Herr talman! Tyvärr går debatterna om
yttrandefrihet, KU2, och massmediefrågor, KU3,
delvis in i varandra. Det hela kan verka en aning
förvirrande för åhörarna.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till den
socialdemokratiska reservationen i detta
betänkande vad avser reklam i radiomediet riktad
till barn. Vi har redan framfört kritik mot detta vid
två tidigare tillfällen, dels i samband med att beslut
om privat lokalradio fattades, då vi för övrigt ansåg
propositionen i dess helhet inte vara tjänlig som
underlag för beslut i denna kammare, dels när
regler för egensändningar av ljudradio i kabel
fattades.
I propositionen om privat lokalradio nämns över
huvud taget inte reklam riktad till barn.
Propositionen skall läsas så, att eftersom reklam
riktad till barn inte berörs, skall detta vara tillåtet.
Det är ett nog så försåtligt sätt att skriva
propositioner på.
Det finns ledamöter av denna kammare som anser
att EG-direktivet och Europakonventionens regler
för etermedier skall gälla i Sverige utan någon som
helst inskränkning, trots att konventionen ger
utrymme för varje land att göra inskränkningar i
denna. Det är ju rent och skärt nonsens att -- som
Harriet Colliander gör -- påstå att generella förbud
är en orimlig inskränkning av informations- och
yttrandefrihet och att detta inte hör hemma i ett
öppet och demokratiskt samhälle. Det rör sig om
enkla, banala säljbudskap på betald annonsplats.
I värsta fall kan reklam ha motsatt verkan än till att
vidga yttrandefriheten. Reklam tar tid från
program som mer förutsättningslöst debatterar och
belyser företeelser från olika infallsvinklar. Den
kan göra människor så mätta på och uttråkade av
reklamjinglar att de stänger av sin TV och väljer att
inte lyssna på en speciell lokalradiostation.
De borgerliga partierna struntar i att reklamen i det
privatägda radiomediet riktar sig till barn, barn som
kanske inte ens uppfattar eller kan skilja på vad
som är konsumentupplysning och vad som är
reklam. För oss är det självklart att reklam riktad
till barn inte skall få förekomma, precis som det
inte får förekomma i marksänd TV. Reglerna bör
bli desamma i etermedierna.
Jag har svårt att förstå utskottsmajoritetens
uppfattning i frågan. Tror ni att ni gör barnen och
deras föräldrar en tjänst, eller är det den
sakrosankta marknaden som ni månar om på
barnens bekostnad? Om leksaksmarknaden i sig
kan mycket sägas, liksom om de
indoktrineringsmöjligheter modell USA som finns,
speciellt när det gäller elektroniska spel av olika
slag, men det är en debatt för sig.
Vår reservation utmynnar i att reklamens inverkan
på barn skall utredas och att regeringen därefter
skall återkomma till riksdagen.
I ett särskilt yttrande vill vi också betona att vi
lägger stor vikt vid att ägarkoncentrationen i
medierna motverkas. För oss är mångfalden, att så
många åsikter som möjligt får komma till tals, av
vitalt intresse för demokratin.
Här hemma har vi fattat beslut om att många lokala
privatradiostationer skall inrättas. I Norge har det
beslutats om att en rikstäckande reklamfinansierad
privatradio skall få starta. Vem tror ni ägaren är?
Jo, stormogulen i mediebranschen i egen hög
person -- åtminstone med svenska mått mätt -- Jan
Stenbeck.
Här hemma har vi socialdemokrater kritiserat att
sändningstillstånden har auktionerats bort till
högstbjudande, med andra ord: att yttrandefrihet
är detsamma som pengar. Från den statliga
myndighetens sida skall inga som helst
prioriteringar göras till förmån för mångfald och
kvalitet. I den gamla arbetarstaden Norrköping
ledde detta till att nydemokraternas starke man i
fullmäktige fick det ena tillståndet. Det andra
tillståndet gick också till honom genom ett
bulvanköp.