Herr talman! Jag blev kanske något konfunderad
över Harriet Collianders senaste inlägg. Jag har
tidigare uppfattat det som att hon talat helhjärtat
och med entusiasm enbart för reklamfinansierad
privatradio och privat-TV av olika slag.
Nu sjöng plötsligt även Harriet Colliander en liten
lovsång till public service-kanalerna, noterade jag.
Jag tycker att vi måste se till att dessa kanaler har
en sådan finansiell bas att de verkligen kan leva upp
till sitt ansvar. Det är klart att det kostar mycket
mer att göra kvalificerade program, och att köpa
kvalificerade program från utlandet kostar ju
mycket mer än allt det strunt som sänds i
reklamkanalerna. Det är ju så att säga billig vara --
både vad gäller priset och vad gäller innehållet.
Det finns en motsättning i Ny demokratis syn på
mediefrågorna över huvud taget. Man talar om
frihet åt alla håll och kanter -- och det må väl vara
bra -- men samtidigt har man väckt en motion där
man kräver auktorisation av journalister. Man vill
tillsätta ett särskilt organ, ett auktorisationsinstitut,
som skall utfärda några slags kvalificerade betyg åt
dem som skall få verka i medierna. Det är ett
mycket märkligt och egendomligt förslag, och det
skulle nog vara ganska katastrofalt för friheten i
medierna om det förslaget realiserades.