Fru talman! I mitt allmänna berömmande i slutet
av mitt anförande glömde jag bort att yrka bifall till
reservation nr 14, vilket jag härmed gör.
Jag är lite oroad över justitieministerns helhetssyn
och helhetsbild. Man kan dra slutsatsen att det är
inkomstskillnaderna som gör att det finns brottslighet.
Jag trodde att det berodde på bristen på jobb och en
havererad utbildning. Vi har en gymnasieskolan som
producerar förlorare. Det som skulle bli en gymnasie-
skola för alla blev en gymnasieskola för hälften.
Detta är en enorm utslagningsmekanism.
Det finns en betydande brist på närvarande vuxna
i familjerna. Det här måste vi ta tag i. Sammantaget
kan vi prata om den segregation som vi kan se.
Många människor är i praktiken exkluderade från
arbetet, åtminstone från vitt, hederligt arbete som
beskattas, men de är inkluderade i alla bidragssystem.
Det leder till ett utanförskap och en problematik. Det
är detta som är utmaningen för oss här i kammaren,
inte inkomstskillnaderna, utan det är fattigdomen.
När det gäller satsningarna på skolan, vården och
omsorgen på 5 miljarder blir man lätt förskräckt. Om
jag öste på 10 miljarder, justitieministern, skulle det
inte räcka när vi har en skola som står helt tafatt när
elever och lärare får stryk. När man inte vet vad man
ska ta sig till spelar väl inga miljarder i världen någon
roll om man inte har ett grundläggande normgiv-
ningssystem i skolan.
Jag skulle vilja ha en kommentar till detta.