Fru talman! Det är som vanligt ett stort batteri av
frågor. Jag hann inte uppfatta alla, men jag börjar
med den sista om insatsstyrkan.
Jag förstår inte att Ragnwi Marcelind tror att läns-
polischeferna skulle ha någon munkavle på sig. De
har fått frågan vad de tycker vore det bästa, och de
har svarat att det bästa vore att ha insatsstyrkan under
Stockholms läns polisdistrikt och att kunna utnyttja
den när de tycker att det behövs. Om länspolismäs-
tarna anser att de när behovet uppstår ändå kan få ta
del av insatsstyrkan och de är tillfreds med det, för-
står jag inte varför man ska blanda in politiska åsik-
ter. Det är så fjärran så det kan jag inte förstå.
När det gäller rån och grov misshandel, som har
ökat i åldersgruppen 15-17 år, är läget allvarligt. Men
man kan få skenet att det har varit en ökning precis
rakt upp. Så stor är den inte om man ser på den. Det
är en ökning, och det måste vi naturligtvis ta på oer-
hört stort allvar. Vi måste titta på vad vi ska göra. Det
var där jag också kom in på vuxenperspektivet. Det är
inte bara poliser eller lagstiftning som kan lösa denna
fråga. Det är det allmänna, det omgärdande samhället
med alla de vuxna som finns där.