Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna
1, 4 och 6.
För ett tag sedan tog jag del av ett TT-telegram
där det stolt deklarerades att JAS-planen numera
målas med miljövänlig färg, och det är naturligtvis
positivt. Men min spontana reaktion var att om man
tycker att det är så viktigt och sensationellt att måla
med miljövänlig färg att man skriver ett pressmedde-
lande om det, då undrar jag hur stor miljömedvetenhet
som annars präglar det som man sysslar med.
I Försvarsmaktens broschyr Försvaret för miljön
har man på omslaget spaltat upp försvarets del av
Sveriges totala utsläpp. Det är siffror som man ofta
brukar använda sig av i olika sammanhang. Det är
inte konstigt, eftersom siffrorna ser bra ut. Försvar-
smakten ansvarar t.ex. för 1,5 % av Sveriges totala
CO2-utsläpp. Både försvaret och somliga politiker
hänvisar ofta till dessa siffror, därför att de - enligt
detta resonemang - talar för att försvaret släpper ut så
litet jämfört med andra aktörer att det egentligen inte
är någonting att bråka om. Ett annat vanligt argument
som man hör är att krig är det värsta miljöhotet som
kan drabba oss och att detta då skulle berättiga undan-
tag för miljölagar i fredstid. Och så slår man sig lugnt
till ro och förskräcker sig på sin höjd åt vad försvaret,
indirekt eller direkt, ställer till med och har ställt till
med i andra länder. Detta duger naturligtvis inte.
Jag hävdar att försvaret har ett särskilt miljö-
ansvar, eftersom riksdagen har beslutat om att vidga
säkerhetsbegreppet till att gälla även andra hot än
militära. Ett av dessa reella hot är den pågående mil-
jöförstöringen.
Totalförsvaret måste därför ligga i täten när det
gäller miljöfrågorna, särskilt nu när miljöhoten är ett
säkerhetspolitiskt hot. Försvarets miljöengagemang -
i teori, men framför allt i praktik - har givetvis bety-
delse både för folkförankringen och för trovärdighe-
ten i och med att miljöförstöringen är ett säkerhets-
politiskt problem.
Gör då Försvarsmakten någonting på miljöområ-
det? Svaret är givetvis ja. Det är mycket som har hänt
och det är mycket på gång. Bl.a. kan jag nämna regi-
onala miljöplaner, miljöledningssystem, miljörevisio-
ner och redovisning. Allt detta är bra initiativ som är
väl värda att lyfta fram.
Därför blir det litet tråkigt när man läser Försvar-
smaktens remissyttrande i anledning av miljöbalken.
Det andas inte den progressivitet som jag skulle önska
eller som man skulle kunna kräva av den myndighet
som en majoritet av försvarsutskottet anser vara ett
föredöme för andra s.k. sektorsmyndigheter.
Försvarsmakten framför i remissvaret att man bi-
träder mål och syfte med miljöbalken, men att man
vill särreglera försvarets roll i lagstiftningen på sådant
sätt att det tydligt skall framgå att Försvarsmakten
skall kunna beviljas undantag från miljölagarna. För-
svarsmakten anser inte att strandskyddet skall utgöra
hinder för uppförande av totalförsvarets byggnader,
och man tycker inte att det är lämpligt att ge ideella
organisationer på miljöområdet rätt att överklaga
domar och beslut enligt balken. När det gäller buller
anser Försvarsmakten att gränsvärden är olämpliga.
Normerna bör - om de skall införas - enligt Försvar-
smakten få karaktären av riktvärden, dvs. värden som
skall ses som en utgångspunkt och en vägledning.
Vad säger då försvarsutskottet? Ja, i den försvars-
proposition som regeringen och Centern lade fram i
höstas finns det ett avsnitt om miljön i totalförsvaret,
men regeringen kom inte med ett enda förslag till
riksdagsbeslut på miljöområdet. Man redovisade vad
som var på gång inom Försvarsmakten, och med detta
skulle riksdagen låta sig nöjas.
Utskottet lät sig tyvärr nöjas och har inte tagit nå-
got initiativ till att skruva upp ambitionsnivån. Ett
konkret exempel är att regeringen i propositionen
skriver att utsläppen skall begränsas ytterligare. Dock
specificerar regeringen inte mer än så vad man egent-
ligen menar och vilka nivåer som man anser att För-
svarsmakten skall sträva mot. Här kunde utskottet ha
gjort en insats.
Ett annat exempel är att utskottet borde ha gett re-
geringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med
ett förslag till slutdatum och en avvecklingsplan för
användning av blyad ammunition i det svenska för-
svaret. Utskottet borde också ha slagit fast att miljö-
målen och miljöarbetet skall delas av alla i samhället
utan undantag för Försvarsmakten. Undantag omöj-
liggör enligt min mening den önskvärda ambitionen
att vara en förebild när det gäller miljöfrågorna.
Det finns mycket material som utskottet skulle ha
kunnat ta fasta på. I Norge har man t.ex. i sin Mil-
jöplan Försvaret 1992 konstaterat att försvaret i Nor-
ge i all sin verksamhet skall inarbeta en medveten
hållning till miljöfrågor och vara en föregångare med
hänsyn till att efterleva nationella och internationella
miljöbestämmelser. Dessutom skall det norska försva-
ret vara en pådrivare för att främja leverantörers vilja
och nivå att leverera miljövänliga produkter som är
producerade med miljövänliga metoder. Det skall
vara tydligt och klart att försvaret väljer den miljö-
mässigt bästa lösningen.
Utskottet kunde också ha tagit fasta på det förslag
till miljöstrategi som fms - forskningsgruppen för
miljöstrategiska studier, som är en samverkan mellan
Stockholms universitet och FOA - har sammanställt. I
rapporten skriver fms att målet för det militära försva-
rets utveckling bör vara ett ekologiskt hållbart försvar
och att försvaret skall ha ambitionen att vara en fö-
rebild för det övriga samhället i miljöarbetet.
Fms-rapporten ger en hel del förslag till vidareut-
veckling av försvarets miljöengagemang. Inför fram-
tiden föreslår fms bl.a. att miljöhänsyn skall ingå i
underlaget för beslut, att en framförhållning med
hänsyn till morgondagens miljöproblem och mil-
jökrav erfordras, att kretslopps- och försiktighets-
principerna tillämpas och att Försvarsmakten bör vara
pådrivande när det gäller framtagning av miljöanpas-
sade produkter. Fms anser också att uppföljningen av
miljöarbetet inom Försvarsmakten bör utvecklas samt
att en viktig grund för miljöarbetet är att den fredstid
verksamheten bedrivs effektivt. Fms förslag innehål-
ler också frågor om ekonomiska styrmedel och kon-
kreta avvägningar gentemot andra sektorer i samhäl-
let.
I dagarna kom också fms andra rapport Fram-
tidsbilder av ett ekologiskt försvar. Den handlar om
fyra olika intressanta framtidsbilder baserade på
principiellt olika möjligheter att minska försvarets
miljöpåverkan. Den lägsta av dessa fyra nivåer inne-
bär en halvering av nuvarande energianvändning
kombinerat med en reduktion av fossila bränslen med
30 %.
Fru talman! På lång sikt skall miljömålet för buller
utomhus vara 55 decibel. Naturvårdsverket och Kon-
cessionsnämnden för miljöskydd har föreslagit en
nivå på 90 decibel. Detta accepterade inte Försvar-
smakten, som överklagade eftersom man vill ha en
högsta tillåtna bullernivå på 100 decibel.
Regeringen har nyligen föreslagit att ett åt-
gärdsprogram mot bullerstörningar i befintlig bebyg-
gelse skall upprättas och genomföras i två etapper.
Regeringen skriver att toleransen mot buller från
militär verksamhet bör vara högre än för annan verk-
samhet. I och med detta åtgärdsprogram tillmötesgår
regeringen Försvarsmaktens krav. Miljöpartiet anser
att en decibelnivå på 100 % är helt oacceptabel. Inför
nästa försvarsbeslut är det naturligtvis väldigt viktigt
att vi tar hänsyn till de bullermål som vi har satt upp.
Det kommer naturligtvis att påverka placeringen av
flygflottiljer och övningsfält.
Så till vindkraften. Vindkraften är viktig för att
minska sårbarheten i vårt samhälle. Försvarsbered-
ningen har slagit fast att kärnkraften är ett sårbarhets-
hot genom risken för terroristdåd och förekomsten av
och bristande kontroll över avfall från kärnkraftverk-
samhet. Det bör naturligtvis vara i Försvarsmaktens
intresse att stödja övergången till ett säkrare energi-
system och ett robustare samhälle.
På många områden använder man sig av teknik för
att lära sig mer om den, vilket Försvarsmakten verkli-
gen borde praktisera. Därför borde man genomföra en
vindkraftssatning för att lära sig mer om den. I Miljö-
strategi för Försvarsmakten står att läsa: "För För-
svarsmakten är det både ur miljö- och säkerhetssyn-
punkt viktigt att satsa på förnybara energikällor. Om
energin kan produceras lokalt innebär det att Försvar-
smakten blir mindre sårbar och att den negativa mil-
jöpåverkan kan minska. Vilken typ av förnybar energi
som man satsar på bör bestämmas utifrån lokala för-
utsättningar."
Jag har motionerat om detta, men utskottet konsta-
terar bara att Försvarsmakten inte i dag producerar
någon elenergi och att man i stället bör koncentrera
sig på huvuduppgiften. Det kallar jag för ett goddag-
yxskaft-svar.
Försvarsmakten har med hänsyn till försvarsintres-
set avstyrkt 40-50 % av ansökningarna om bygglov
av vindkraftverk. Anledningen är, säger man, att
vindkraftverk i vissa fall stör radio- och radarsignaler
från försvarets anläggningar.
Försvarsdepartementet inrättade 1995 en samar-
betsgrupp rörande frågor om försvaret och vind-
kraftsintresset. En huvudstudie har nu föreslagits
börja 1998 med syfte att utveckla modeller för vind-
kraftens inverkan på militära system. Men jag anser
att kunskaperna om signalspaningsstörningar är till-
räckligt stora för att Försvarsmaktens skyddszoner
omedelbart bör ändras, så att inte nyetableringar av
vindkraftverk längre hindras av Försvarsmakten på
tveksamma grunder. Utskottet säger i betänkandet att
man vill skynda på utvecklingen, vilket är bra. Men
det räcker inte.
I rapporten Miljöstrategi för Försvarsmakten
skriver fms: "Miljöfrågorna har hittills inte i nämn-
värd omfattning påverkat avvägningar som rör för-
svarsmaktens storlek och struktur." Vidare skriver
man: "Miljöhänsyn kan och bör vara en faktor som
vägs in vid dimensionering och inriktning." Detta är
tankar inför nästa försvarsbeslut.
De miljömässiga effekterna av beslut rörande t.ex.
lokaliseringar av flottiljer, garnisoner, övnings- och
skjutfält måste enligt min mening vägas in inför nästa
försvarsbeslut. Det skall också, enligt min mening,
genomföras miljökonsekvensbeskrivningar av de
förslag som Försvarsmakten presenterar inför nästa
försvarsbeslut. Syftet är naturligtvis att spara miljö,
resurser och på sikt också pengar för samhället.
Avslutningsvis, fru talman, kommer Ragnhild Po-
hanka att ta upp situationen vid Älvdalens skjutfält.
Senare kommer Gudrun Lindvall från Miljöpartiet att
behandla Torhamns udde i en interpellation. Jag
överlämnar dessa ärenden med varm hand till mina
kolleger.