Fru talman! Vi har kommit dithän på kvällen att
den sena timmen kanske inte förhindrar men möjligt-
vis inte inspirerar att gå alltför mycket på djupet i de
här frågorna, även om det säkert finns en rad goda
skäl för det. Jag vill betona att vi i försvarsutskottet
den här gången har kunnat ägna förhållandevis gott
om tid åt beredningen av frågorna som rör försvaret
och miljön. Det är egentligen först sedan uppföljning-
en av Riokonferensen som frågorna kring försvaret
och miljön, liksom som på så många andra håll i sam-
hället, har börjat ägnas den uppmärksamhet som de
förtjänar.
Mot den bakgrunden kan vi konstatera att man har
en ganska ambitiös hantering av miljöfrågorna inom
försvaret. Det är en hel del på gång, inte minst med
utgångspunkt i FOA-arbetet och miljöstrategi för
Försvarsmakten. Men förvisso återstår det en hel del
innan allt har rättats till.
Vi skall vara medvetna om att försvaret liksom
t.ex. den civila räddningstjänsten alltid måste kunna
ges nödvändiga undantag med hänsyn till syftet med
deras verksamhet. I takt med den försvarsteknologiska
utvecklingen kommer det att ges stora möjligheter att
eliminera alltmer av problemen när det gäller försva-
ret. Det ligger också i linje med den uppfattning som
vi i Folkpartiet liberalerna har om hur det framtida
försvaret bör inriktas.
Jag välkomnar att man i försvarsutskottet är över-
ens om att påskynda det arbete som pågår rörande
försvaret och vindkraften.
Fru talman! Ett av de stora miljöproblemen i sam-
hället är det buller som många människor utsätts för i
vardagen. Det hör förvisso till det som i detta sam-
manhang kallas för icke livshotande miljöpåverkan
som inte har långsiktiga effekter. Det har det kanske
inte på miljön, om därmed menas naturmiljön. Men
för många enskilda och deras vardag innebär buller
stora påfrestningar och kanske också långsiktiga ne-
gativa effekter. Då är det viktigt att militärflygets
bullerproblem ägnas större uppmärksamhet. När vi nu
fattar beslut om att minska antalet skarpa flygflottiljer
till en handfull är det rimligt, tycker jag, att de mil-
jöproblem som den verksamheten förorsakar ges allt
större betydelse vid lokaliseringsbeslut.
Vi kan inte undvika att militär verksamhet ibland
kommer i konflikt med andra konkurrerande viktiga
intressen, såsom angelägna miljö- och naturvårdsin-
tressen. Ett exempel är skjutfältet vid Torhamns udde.
Ibland måste miljöintresset i det här sammanhanget
stryka på foten. Så har det varit med Torhamns udde.
Men när vi nu kraftigt bantar försvarets fredstida
verksamhet måste rimligtvis frågan ställas om vi har
samma behov av skjut- och övningsfält som vi tidiga-
re haft. Jag tycker att det är rimligt att man från för-
svarets sida prövar om man inte i det här läget kan
avstå från skjutfält där det föreligger uppenbara ange-
lägna miljöintressen.
Med den inriktning på försvaret som vi här nyli-
gen beslutat om vad gäller anpassningen - det handlar
alltså om att vid förändrade hotförhållanden kunna
låta försvarets volym växa - ställer krav t.ex. på att
det finns tillgång till skjut- och övningsfält. Vi vet att
det kan vara svårt att på kort tid, och kanske även på
en längre tid, ordna detta. Det gör naturligtvis att man
skall vara försiktig med att helt göra sig av med de
resurser som i dag finns. En möjlighet som jag tycker
att försvaret borde pröva är att sådana här skjut- och
övningsfält läggs i malpåse. Det gör man ju t.ex. när
det gäller ubåtar för att avvakta om man verkligen
behöver dem framöver. På det sättet skulle man kunna
tillgodose angelägna miljö- och naturvårdsintressen.
Torhamns udde vore ett utmärkt exempel.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion 3 i den form som den föreligger på utdelat rättel-
seblad, vilket andre vice talmannen inledningsvis
uppmärksammade.