Herr talman! Jag tycker att det vittnar om en okunskap om hur NTF har arbetat, hur NTF:s organisation ser ut och konsekvenserna för NTF när man ändrade sättet att ge bidrag.
Det finns olika vägar att gå, säger Malin Löfsjögård, och hon likställer trötthet med valet att sätta sig bakom ratten drog- eller alkoholpåverkad. Nej, det kanske inte finns någon manick. Det finns system i vissa bilar som varnar när man ska fika och varnar om bilen börjar svaja. Men vi vet att det finns en manick som kan tala om för föraren när han inte får köra bil.
Ministern har tydligt klargjort för oss att hon är beredd att se över möjligheterna att ha alkolås i tung trafik. Att då stå i kammaren och säga att man bereder frågan vad gäller personbilar går helt emot det ministern har sagt tidigare. Man har sagt nej till alkolås i personbilar. Man har sagt nej till att använda det underlag och den strategi som redan finns framtagna i den utredning som har gjorts tidigare. Det ligger serverat på bordet, och ändå väljer man att inte använda det underlaget.
Jag skulle vilja veta varför. Är det av prestige som man bestämmer att man inte ens vill driva frågan? Vi vet mycket väl att det behövs ett undantag i de gemensamma reglerna, men det finns ju möjlighet att pröva frågan och se om vi kan få andra länder med oss.
Jag tycker inte att det känns tillfredsställande att man tror att man kan säga något annat än det ministern har gett besked om. Att man bereder frågan om tung trafik vet vi, men här gäller det personbilar. Vad är problemet med att testa frågan i EU?