Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 3. Vi stöder naturligtvis samtliga våra reservationer men väljer att yrka bifall till dessa för att vinna tid.
Tio och ett halvt år har gått sedan riksdagen fattade beslutet om en nollvision i trafiken. Kunskapen och medvetenheten om trafiksäkerhet har ökat. Omfattande insatser har gjorts under åren för att öka säkerheten på våra vägar. Antalet dödade och allvarligt skadade i trafiken har minskat, men vi har inte nått det mål vi satte upp, vilket känns mycket olyckligt. Det visar att vi måste fortsätta vårt arbete och fråga oss vad vi inte har gjort och vad vi kan göra bättre.
Trots att vi inte har uppnått våra mål är den svenska nollvisionen och vårt trafiksäkerhetsarbete en förebild och modell som många länder har tagit efter. Sverige har spelat en viktig, för att inte säga avgörande, roll för det internationella trafiksäkerhetsarbetet.
När nollvisionen utvärderades förra året av världsledande trafikforskare var den tio år gammal. Man kunde konstatera att det beslut som vi fattade var viktigt, har spelat en stor roll och ökat medvetenheten men att det också finns en hel del kvar att göra. Många kloka förslag lades fram i rapporten, och jag har uppmärksammat ministern på det. Jag hoppas fortfarande att ministern kommer att ta del av rapporten och ta till sig förslagen och att vi sedan får se dem i kammaren. Men hittills har vi tyvärr inte kunnat se några konkreta förslag från regeringen.
De stora åtgärderna för att nå nollvisionens mål har varit inriktade på att göra vägarna säkra. Det arbetet är långt ifrån avslutat och kommer troligtvis aldrig att vara det. Nu måste vi lägga mer fokus på den enskilde individens ansvar och beteende. Vi vet att det finns mycket att göra här. Ingen kan känna sig nöjd.
Det förslag som vi kommer att fatta beslut om i dag om en utökad riskutbildning i körkortsutbildningen är positivt. Det kommer förhoppningsvis att leda till att nyblivna förare är bättre rustade för riskerna i trafiken, men det räcker inte. I betänkandet behandlas ett antal motioner om trafiksäkerhet. Ett antal konkreta förslag avslås också av den borgerliga majoriteten.
Det största problemet i dag i trafiken och det som orsakar flest olyckor är alkoholen och drogerna. Att så många väljer att köra alkohol- eller drogpåverkade är ett stort problem. Försöksverksamhet med alkolås har visat väldigt goda resultat, men det är fortfarande alldeles för få rattfylleridömda som frivilligt deltar i verksamheten. Vad gör vi då med alla dem som väljer att köra drog- eller alkoholpåverkade och som inte har dömts för rattfylleri? Hur ska vi förhindra det? Där vet vi att alkolås är en effektiv metod.
Vi, Socialdemokraterna tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet, vill införa krav på alkolås i alla nya bilar så fort som möjligt men senast 2010 för tung trafik och 2012 för personbilar. För att det ska vara möjligt behövs det ett undantag från de EU-gemensamma reglerna på området. Den förra regeringen utredde frågan om alkolås. Det finns ett förslag om EU-strategi. Det finns lagtexter och övrigt underlag som behövs för att gå vidare från ord till handling.
Det var med otroligt stor frustration och besvikelse som vi kunde konstatera att ansvarig minister Åsa Torstensson förra sommaren valde att backa in i frågan, eller vi kanske ska säga dra i handbromsen, då hon meddelade att hon inte tänkte driva frågan. Hon tänkte inte ens försöka pröva om Sverige kunde gå före i EU och bli ett försöksland för alkolås i personbilar. Förvåningen och besvikelsen i Trafiksäkerhets-Sverige var stor. Vi är många som inte förstår hur den borgerliga alliansen tänker i denna fråga, men det kanske vi kan få svar på i debatten i dag.
Vi undrar naturligtvis varför borgarna med Åsa Torstensson i spetsen säger nej till alkolås i alla personbilar. Varför vill man inte driva frågan i EU? Vi vet att vi har andra länder med oss om vi bara är beredda att driva frågan. Varför säger ni nej till någonting som vi vet skulle rädda så många liv?
Vi vill även att det ska vara krav på alkolås i alla skolskjutsar. Alltför få kommuner ställer krav på bilbälten och alkolås vid upphandling. Därför vill vi ha en lagstiftning som kräver att säkerhetsbälten och alkolås införs i bussarna i takt med att nya bussar tas i trafik.
Herr talman! Som jag sade inledningsvis har de stora krafterna i trafiksäkerhetsarbetet lagts på att göra våra vägar säkrare, vilket också har varit viktigt och avgörande för att minska antalet döda och skadade. Fordonen har blivit allt säkrare och intelligentare, vilket också har hjälpt oss i arbetet med nollvisionen.
Samtidigt kan vi se att trafikkunskapen blir allt sämre bland allmänheten. Speciellt de unga saknar ofta en grundläggande trafikkunskap. Men många gånger gäller detta i flera generationer. Jag tror att vi alla skulle behöva en uppfriskning.
När jag växte upp på 70- och 80-talet hade vi Anita och Televinken och polisen i skolan. Min pappa, som var polis hemma, besökte regelbundet skolan i byn för att prata om och lära ut trafikkunskap. Han pratade cykling och promenader i trafiken för elever på låg- och mellanstadiet. Han pratade moppe för dem i högstadiet. Nu är min pappa pensionär, men de sista åren han arbetade som polis var polisens besök inte lika efterfrågade, och skolan slutade att höra av sig. Jag vet att det ser likadant ut i de flesta skolorna.
Här måste det till en förändring. Vi har inte lagt fram några yrkanden i det här betänkandet om hur vi ska förbättra trafikundervisningen i skolan, men jag vill ändå lyfta upp den frågan i förhoppning om att ministern, som läser vårt protokoll, och den borgerliga alliansen tar till sig frågan till hösten när regeringen, som man säger i betänkandet, ska återkomma just när det gäller trafiksäkerhetsfrågor.
Herr talman! Det finns en osäkerhet om vad som gäller för bilister i rondeller. Reglerna om hur man ska köra i cirkulationsplatser, när man ska blinka och vilken fil man ska lägga sig är otydliga och skapar väldigt många problem.
Det är också ett problem att cyklister som ska korsa en bilväg tror att man har samma rättigheter som en fotgängare. De tror att bilisterna har skyldighet att lämna företräde och beter sig därefter. Bilisterna, som inte har skyldighet att lämna företräde om man fortfarande är kvar på cykeln, ställs inför en väldigt svår situation. Man kan också se att antalet olyckor just på övergångsställen ökar. Här måste regelverket bli mycket tydligare och kommuniceras bättre än i dag. Även i denna fråga får vi väl vänta till hösten och se om regeringen tänker återkomma med ett förslag.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga som är aktuell igen nu under våren och sommaren. Jag har tappat räkningen - jag räknade faktiskt i början - hur många motorcyklister jag har sett på vägarna de senaste veckorna. Jag ska erkänna att jag jättegärna skulle ha suttit på pallen och fått uppleva den frihet som man bara kan känna på en motorcykel. Det är ett fantastiskt sätt att ta sig fram i Sommar-Sverige. De flesta åker ansvarsfullt, följer hastighetsgränserna och utsätter inte sig själva eller någon annan för onödiga risker.
Men det finns de som anser att hastighetsgränserna inte gäller dem och att man kan köra fritt och hur fort man vill utan att bli registrerad av hastighetsövervakningskameror då de inte har någon registreringsskylt där fram. Principen om att vi är lika inför lagen är precis lika viktig här som någon annanstans. Nu tittar Vägverket på möjligheten att kräva registreringsskylt fram även på motorcyklar, men vi vet att det också skapar problem.
Därför anser vi att regeringen i samarbete med Vägverket och organisationer bör ta fram åtgärder i syfte att förbättra möjligheten att se hur fort motorcyklisterna kör. Där kan man till exempel titta på ny teknik. Vi måste få en högre trafiksäkerhet just för motorcyklister. Vi vill inte uppleva fler svarta somrar när det gäller antalet döda i trafiken.
Herr talman! Regeringen har lovat att återkomma i många frågor under hösten. Jag hoppas och förväntar mig att trafiksäkerhetsfrågorna står högt på dagordningen. Regeringen utsåg 2007 till trafiksäkerhetsår. Men det gav inga avtryck i politiken, och det kom inga konkreta förslag från regeringen. Jo, en sak hände. NTF fick besked om kraftiga nedskärningar i anslaget och att det var dags att montera ned organisationen.
Snart är det halvtid för det borgerliga styret. Jag förväntar mig att man vill att bokslutet ska ha mer att visa än det man har hittills. Jag vill tro att det inte råder någon större oenighet i trafiksäkerhetsarbetet. Jag förväntar mig ändå att det kommer konkreta förslag från regeringen och att de visar vad man vill med trafiksäkerhetsarbetet i framtiden.