Herr talman! Det kan ibland vara svårt att hantera
gamla försyndelser; det har säkert Maggi Mikaelsson
rätt i. I ett sammanhang som detta, där vissa forsk-
nings- och utvecklingsresultat senare visar sig - tror
jag man i det här fallet skall säga - vara ofullständiga,
och dessutom ligger så långt tillbaka i tiden som det
nu var frågan om, så tror inte jag egentligen att det är
något större problem. Jag tror inte att Skogsstyrelsens
nuvarande personal känner sig särskilt bunden av
utlåtanden och annat som kan ha gjorts tidigare.
Jag anser att Skogsstyrelsen har utfört saker och
ting. Det har jag fått redovisat för mig, och jag skall
gärna se till att både Maggi Mikaelsson och Ragnhild
Pohanka i detalj får ta del av detta.
Jag anser dessutom att det är där ansvaret ligger.
Skogsstyrelsen skall utföra detta. Jag anser inte att det
behövs några speciella åtgärder från regeringens sida
för att Skogsstyrelsen skall ta frågorna på allvar och
arbeta med dem.
Det är inte heller så att det här är ett stängt kapitel
i Skogsstyrelsens aktivitet. Den har för avsikt att
fortsätta med det här och t.ex. i samarbete med fors-
kare och med hänsyn till de forskningsrön som nu
finns försöka ta fram skötselrekommendationer för
skadade bestånd. Den har också för avsikt att ha den
typ av samtal som efterlyses här av Maggi Mikaels-
son, t.ex. med SLU. Man vill låta forskarnas synpunk-
ter möta skogsägarnas synpunkter, så att det blir lätta-
re för skogsägarna som skall ta det här ansvaret att
veta vad de skall göra.
Det här är ingalunda ett stängt kapitel där ingen-
ting händer. Tvärtom är det mitt bestämda intryck och
min fullständiga övertygelse att Skogsstyrelsen arbe-
tar vidare med de här problemen. På det viset skall
det vara och regeringen behöver enligt min mening
inte ta några särskilda initiativ där.