Herr talman! Min kommentar om lättsinnlig håll-
ning hade inte att göra med synpunkterna på föregå-
ende debatt. Det var faktiskt med hänvisning till det
skriftliga svaret. Jag tycker, och vidhåller det, att
näringsministern inte riktigt i handling tar konsekven-
serna av det allvar som han uttalar i debatten här
efteråt.
Skogsstyrelsen har gjort en bedömning, och det är
klart att det finns olika uppfattningar även inom
Skogsstyrelsen om riskerna med täckrotsplanteringen.
Det är också viktigt att se framåt - det håller jag
med om. Men jag tycker inte att det finns någon mot-
sättning i att se framåt och att också se till konsekven-
serna av tidigare hantering.
Ett problem här är att det slår väldigt ojämnt. För
många privata, ganska små, skogsägare kan detta slå
så att hela beståndet blir förstört eller raserat. Det
beror inte bara på dåliga kunskaper. Det kan faktiskt
också vara en rotsnurra som ligger bakom när det
gäller täckrotsplantorna.
Jag tycker att det borde vara viktigt att se över
detta. De stora bolagen har själva tagit konsekvenser-
na och utvecklar egna system. En enskild skogsägare
har inte samma möjligheter att göra det.
Det finns också en annan risk som man i dag kan
se. Man tror att självföryngring får en för stor andel
där marker självföryngras som inte är bra. Om man
inte kommer till rätta med täckrotsplantorna eller det
plantmaterial som finns och kan lova och garantera så
långt det går att materialet är bra, ökar den risken. Jag
menar därför att det finns flera skäl till att gå igenom
detta.
Det kan ju också spridas rykten om att täck-
rotsplantor innehåller material som inte bryts ner, som
inte kan komposteras och som alltså inte försvinner i
naturen. Det är också mot den bakgrunden viktigt att
göra något här.
Den undersökning som Skogsstyrelsen själv gjor-
de i slutet av 80-talet är väldigt grov och ungefärlig.
Man säger själv att man inte har gjort fältinventering-
ar, utan man har gjort en uppskattning av det material
man har. Dessutom har man, och det reagerar jag på,
tittat på det som bedöms vara undermåliga plantering-
ar. Man har alltså gått ut och tittat på det som gjorts
efter det att hjälpplanteringar skett. Man har tittat på
det som förstörts på grund av täckrotsplantor. Vad
man kommit fram till är att det rör sig om 33 000
hektar. Men det intressanta är ju det totala antalet
planteringar under hela perioden dessförinnan.
Man skriver i sin kommentar: Den av bolagen re-
dovisade arealen förefaller vara i underkant med
tanke på att man har använt täckrotsplantor i betydligt
högre omfattning än vad privata gjort. En förklaring
som uppgives är att man hjälpplanterat de undermåli-
ga planteringarna.
Detta visar att det kanske finns ett dolt problem,
ett problem som vi inte känner till.