Herr talman! Tack, Maria Plass! Jag börjar framifrån.
När det gäller det utvidgade sökområdet säger Maria Plass att det finns siffror på det. Det är ett påstående, och jag har kanske ingen anledning att betvivla det. Jag har dock inte sett sådana siffror. Man kan absolut anta att ju större geografiskt område man söker av, desto större chans - i teorin - finns det att man faktiskt hittar ett arbete.
Samtidigt träffar jag på arbetsgivare i områden i Sverige som har ett bra utbud av arbete och som säger att man får ansökningar från en annan del av Sverige men inte ser någon möjlighet. Man tycker inte att det är menat att personen ska flytta från en del av landet till en annan. Man söker ofta i sitt närområde, där människor har en bostad och en situation där de på ett enkelt sätt kan ta sig till och från jobbet. Man verkar alltså dela upp detta.
Det kan naturligtvis vara fel; man kanske inte ska göra det. Då bör det dock finnas ett informationsarbete gentemot företagarna i de här fallen, där vi säger: Ni ska inte dela upp människor oavsett om de söker från Lycksele eller Skinnarp.
I grunden handlar det dock om att dessa siffror inte visar på att det har blivit så mycket bättre i förhållande till stressen och upplevda känslan av att man faktiskt är tvungen att göra lite mer än vad som vore fallet de första dagarna. Det handlar alltså om en period, och jag tror inte att det är uppochned.
När det gäller att möta människor och ha undantag - ja, absolut, men det ska man göra även med de förändrade regler som regeringen förhoppningsvis kommer fram till.
När det gäller arbetskraft får jag svara på det i nästa replik.