Herr talman! När det gäller Arbetsförmedlingens siffror motsäger jag inte att de visar att 90 procent numera söker. Det vore konstigt annars när det finns en bestämmelse om att man måste söka utanför hemorten. Jag tycker att det vore konstigt om det fortfarande var 10 procent. Då hade Arbetsförmedlingen inte gjort sitt jobb, eller någon annan.
Det jag efterlyser och som jag fortfarande inte får något riktigt svar på är hur många av dessa 90 procent som faktiskt får jobb. Man kan anta att det är ett antal till eller en liten andel till. Men det märkliga tycker jag är att man fortfarande inte kan säga: Hälften av dem som söker jobb utanför hemorten får ett jobb, eller en fjärdedel eller en tiondel. Jag skulle vara nöjd med. Problemet är att det inte finns sådana siffror. Den enda siffra vi får är 90 procent, och det är naturligt. Det är inte ett goddagyxskaftssvar men inte långt ifrån.
När det gäller den demografiska utvecklingen har vi en utmaning i Sverige, precis som i alla andra länder i Västeuropa, de utvecklade ekonomierna. Det måste mötas på många olika sätt. Att ta en paus i arbetslivet är någonting som vi absolut kan diskutera, men det är kanske inte rätt tillfälle nu. Vi har tagit upp frågan tidigare. Det finns länder där det här fungerar. Den utredning som gjordes efter den reform vi var med och genomförde har visat att det egentligen varken tillför eller tar bort någonting mer än ger känslan av att människor som har varit utarbetade under många år, framför allt kvinnor, i lågstatusyrken har möjlighet att tänka om i yrkesval eller karriärval. Men det är en annan fråga.
När det gäller demografiutvecklingen har vi tillsammans med regeringen sett till att öppna för arbetskraftsinvandring. Det är vi väldigt stolta över.