Herr talman! Penilla Gunther talade en hel del om det fina med en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som alla ska få ersättning ifrån. Det är bra. Då kan vi prata lite om det.
Vad jag sade i mitt anförande - utan att förlora humöret på något sätt - handlade om att jag inte tror att en sådan reform i sig kommer att leda till att fler personer får ersättning. I dagsläget är vi på väg ned mot 30 och enligt Arbetsförmedlingen nästa år 25 procent som över huvud taget får någon ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Att de inte får ersättning beror inte på att försäkringen inte är obligatorisk, utan det beror på att kvalifikationsvillkoren är så hårda.
Den som ännu inte har fått sitt första jobb utan kommer direkt från studier eller har kommit hit från ett annat land och inte kommit in på arbetsmarknaden får ingen som helst ersättning från grundförsäkringen längre. Det kunde man få tidigare. Nu får man det inte. Vad tänker Penilla Gunther göra för de här grupperna, framför allt ungdomar och invandrare, med sin obligatoriska arbetslöshetsförsäkring?
Andra grupper som inte får ersättning är folk som inte når upp till arbetsvillkoret. Det gäller dem som jobbar halvtid och har kortare arbetsvecka än 40 timmar, till exempel ganska många i vård och omsorg. Den som jobbar halvtid och är sjuk en endaste dag lyckas inte kvalificera sig för ersättning liksom inte heller de allt fler, framför allt ungdomar och kvinnor, som har tillfälliga anställningar och som inte kommer upp i de minst 80 timmar som krävs för att få ersättning.
Hur ska de här personerna komma in i systemet med Penilla Gunthers obligatoriska ersättning? Ska det finnas några arbetsvillkor? Ska det finnas några kvalifikationskrav, och hur ska de i så fall se ut för att de här personerna ska få en möjlighet att få ersättning från försäkringen?