Herr talman! Jag måste börja med att göra ett förtydligande vad gäller våra reservationer. Det är reservationerna 3 och 4 jag yrkar bifall till. Jag ber om ursäkt för att jag läste lite snabbt förut.
Tack, Mehmet Kaplan! Jag tycker att det känns väldigt positivt. Det är en positiv tanke runt Miljöpartiets anförande, och jag ser att Mehmet Kaplan också har noterat de positiva siffrorna vad gäller arbetslösheten, som sjunker stadigt. Det togs upp när det gäller 100-dagarsregeln att 90 procent - det var de siffror jag redovisade - fler söker jobb 2010 jämfört med 2006, vilket också har medfört att fler har fått jobb. Det är faktiskt så att utvidgar man sitt sökområde är möjligheten att få ett jobb större.
Mehmet Kaplan kommenterade även detta med Arbetsförmedlingen, och där blev jag lite fundersam. Jag vet inte om jag missförstod det hela. Det pratades om undantagen, och undantagen från denna regel är just gjorda för att möta människor. De personer den arbetslöse möter är personerna på Arbetsförmedlingen, som ska hjälpa till att hitta jobb. Där tycker jag att det finns en viktig tanke i att man ser människan, och det är väl det som är den stora möjligheten. Jag vet inte om den tveksamhet jag kände inför Mehmet Kaplans fråga var befogad.
Sedan har jag ytterligare en fråga. Miljöpartiet går med på dessa delar och vill också höja ersättningen för a-kassan. Man vill höja skatten på arbete, och man tycker att det är bra med en paus i arbetslivet. Samtidigt har vi en demografisk utveckling i Sverige som gör att vi har ett större antal äldre, och vi måste klara äldreomsorgen. Min fundering är: Hur har Miljöpartiet tänkt klara välfärden med de åtgärder man nu föreslår?