Herr talman! I 1996 års försvarsbeslut slås det fast
att deltagande i internationell fredsfrämjande och
humanitär verksamhet är en av totalförsvarets fyra
huvuduppgifter. En grundförutsättning för vårt delta-
gande är att FN eller OSSE står för mandatet.
Men för att man på ett meningsfullt sätt skall kun-
na medverka i dessa missioner krävs givetvis att vi
också deltar i övningar. Samverkan mellan många
olika länder rymmer många svårigheter, främst på
ledningsområdet. Övningar krävs för att bl.a. öka
interoperabilitetsförmågan.
Från Centerns sida ser vi inte ett deltagande i PFF-
övningar som någon glidning i vår militära alliansfri-
het, som syftar till att vi skall kunna vara neutrala i
händelse av krig i vårt närområde. Som bekant deltar
också Ryssland i olika PFF-arrangemang. USA, Sve-
rige, Ryssland och en rad andra länder samverkar
dessutom i Bosnien under NATO-ledning - dock med
FN-mandat.
Den militära alliansfriheten ligger fast, men det får
inte hindra oss från att aktivt och offensivt delta i
internationella insatser i fredens tjänst. I de konkreta
fallen väljer vi själva om vi vill delta eller ej, eftersom
vi inte skall gå in i några förhandsförpliktelser.
Slutligen är det bra att regeringen planerar att re-
dovisa PFF-arrangemanget och interoperabilitetsfrå-
gan för riksdagen i höst. Största möjliga öppenhet är
av värde i dessa frågor. Så skapas bäst förutsättningar
för en meningsfull debatt.