Herr talman! Jag fick inget svar och inga kommen-
tarer vare sig från försvarsministern eller från Jan
Jennehag på mina synpunkter. Jan Jennehag kommen-
terade bl.a. inte den del av mitt inlägg som avsåg
alliansfrihetens trovärdighet. Jag vet inte riktigt hur
man skall tolka det.
För mig är det en självklarhet att alliansfrihetens
generella trovärdighet är en utagerad fråga. Sverige är
medlem i en moralisk, politisk och ekonomisk allians
sedan den 1 januari 1995. Vår alliansfrihet gäller ett
strikt militärt förhållande och utanförskap i förhållan-
de till den militära allians som finns.
Därmed tolkar jag Vänsterpartiets hållning snarare
som en generell isolationism. Det är ganska anmärk-
ningsvärt att se att Vänsterpartiet, som åtminstone
tidigare i högtidstalen stått på den internationella
solidaritetens sida, i valet av metoder för att förverk-
liga denna internationella solidaritet säger nej till
medlemskap i Partnerskap för fred och ställer sig
ytterligt tveksamt till alla de ingående komponenter-
na.
Visst kan man när det gäller interoperabiliteten i
ett mycket teoretiskt perspektiv ha förståelse för Jan
Jennehags synpunkter på ökat beroende. Men detta
beroende måste vägas mot fördelarna. På samma sätt
har den finske socialdemokratiske statsministern Paa-
vo Lipponen och den finska försvarsmaktens kom-
mendör Gustav Hägglund pekat på interoperabilite-
tens centrala betydelse för det finska försvaret.
De argumenten håller också för det svenska för-
svaret. Det ökar vår förmåga att delta i fredsbevaran-
de operationer, och det ökar våra möjligheter att ta
emot hjälp om vi skulle behöva det. Menar Jan Jen-
nehag verkligen att Sveriges säkerhet och den inter-
nationella solidariteten skulle gynnas om Sverige
lämnade samarbetet inom ramen för Partnerskap för
fred?