Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig om jag
delar hans farhågor vad gäller svårigheterna att upp-
rätthålla strikt militär alliansfrihet i ett läge med ökad
interoperabilitet. Vilka åtgärder avser jag i så fall att
vidta för att undanröja risken för att den militära alli-
ansfriheten blir ifrågasatt? Vidare har Jennehag fråga
om jag är beredd att vidta åtgärder för att stärka det
demokratiska inflytandet när det gäller Sveriges sam-
arbete inom Partnerskap för fred, PFF.
PFF har på kort tid utvecklats till ett omfattande
och värdefullt samarbete för säkerhet i Europa. Det
förstärks nu ytterligare genom det euro-atlantiska
partnerskapsrådet, EAPC, som etablerades den 30 maj
i år. PFF-samarbetet syftar till att öka vår egen och
andras förmåga att delta i internationella fredsfräm-
jande insatser, till att förbättra räddningstjänsten,
effektivisera civilt försvar och förbättra den demokra-
tiska kontrollen av försvarssektorn. Det svenska del-
tagandet i PFF har geografiskt koncentrerats till sam-
arbetet i Östersjöområdet, där det bidrar till att skapa
förtroende mellan länder.
Alltsedan Sverige gick med i PFF har ett huvud-
mål för oss varit att förbättra säkerheten och effektivi-
teten i fredsbevarande operationer. Bättre samverkan,
s.k. interoperabilitet, har därmed varit ett nyckelbe-
grepp. Detta betonades särskilt i regeringens skrivelse
till riksdagen i mars 1994 om deltagande i PFF (skr.
1993/94:207). Interoperabilitet innebär så grundläg-
gande saker som att kunna kommunicera med varand-
ra, ha gemensamma rutiner och samarbetsformer. Inte
minst har det svenska engagemanget i f.d. Jugoslavien
understrukit PFF-samarbetets stora vikt för att öka vår
samverkansförmåga med andra länder vad gäller
krishantering.
För att Sverige i största möjliga utsträckning skall
kunna bidra till fred och säkerhet i omvärlden på ett
säkert och effektivt sätt behöver vi en god samver-
kansförmåga. Vårt internationella engagemang sker
med den militära alliansfriheten som grund. Freds-
främjande och humanitär verksamhet är numera en
huvuduppgift för totalförsvaret. I 1996 års försvars-
beslut framhöll såväl regeringen som det sammansatta
utrikes- och försvarsutskottet att Sverige aktivt bör
verka för att vidareutveckla interoperabiliteten inom
ramen för PFF (prop. 1996/97:4, s. 87; bet.
1996/97:UFöU1, s. 58-59).
I försvarsbeslutet understryks också betydelsen av
att myndigheterna och industrin ökar det internatio-
nella samarbete ti syfte att trygga en framtid försörj-
ning med försvarsmateriel. Kravet på en ökad an-
passningsförmåga hos Försvarsmakten och den mins-
kade marknaden för försvarsindustrin ställer krav på
ett ökat internationellt försvarsmaterielsamarbete.
Detta får konsekvenser för materielsystemens stan-
dardisering och interoperabilitet.
Försvarsmakten utreder nu på uppdrag av rege-
ringen behovet av interoperabilitet. Utgångspunkten
för arbetet är de erfarenheter som Sverige har av
fredsfrämjande och humanitär verksamhet. Uppdraget
skall redovisas den 1 oktober 1997 och omfatta även
nya svenska samverkansmål inom ramen för PFF.
Regeringen kommer sedan att ta ställning till hur
samverkansförmågan skall utvecklas i framtiden.
Grundläggande för PFF-samarbetet är att varje stat
själv bestämmer inom vilka områden och på vilket
sätt den är beredd att samarbeta. Sveriges inriktning
framgår av det s.k. presentationsdokumentet (9 maj
1994). Dokumentet bygger på tidigare nämnda skri-
velsen till riksdagen från 1994 i vilken den dåvarande
regeringen anmälde frågan om svenskt PFF-
deltagande. Svensk medverkan i PFF fick då ett brett
stöd i riksdagen. Alltsedan dess har de övergripande
målen för svenskt deltagande legat fast. Regeringen
utvecklade i 1996 års försvarsbeslut sin syn på PFF. I
tisdags informerade regeringen riksdagen särskilt om
den pågående fördjupningen av PFF-samarbetet,
inklusive EAPC.
Regeringen godkänner årligen ett part-
nerskapsprogram, som Sverige och NATO gemen-
samt utarbetat. Programmet ligger till grund för det
svenska deltagandet i PFF under en treårsperiod. Jag
kan nämna att regeringen i dag vid sitt sammanträde
antog ett program som gäller för det kommande året.
Myndigheternas medverkan styrs genom särskilda
regeringsbeslut och för Försvarsmaktens del genom
regleringsbrev. Förra veckan beslutade regeringen om
ändringar i Försvarsmaktens regleringsbrev i syfte att
förtydliga handlingsreglerna och säkerställa styrning-
en av PFF-deltagandet. Försvarsmakten skall varje år,
i samband med förberedandet av Sveriges IPP, lämna
regeringen ett förslag beträffande planering, deltagan-
de i och värdskap för PFF-övningar. Försvarsmakten
lämnar därefter kvartalsvis och efter planeringskonfe-
renser information till Regeringskansliet beträffande
de övningar i vilka man deltar med militära enheter.
Löpande information om det svenska deltagandet
finns tillgänglig för allmänheten i form av offentliga
handlingar i Regeringskansliet.
Regeringen avser att redovisa PFF-engagemanget,
inklusive interoperabilitetsfrågan, för riksdagen i höst.
Mot denna bakgrund anser jag att den ökade in-
teroperabiliteten avseende fredsfrämjande och hu-
manitär verksamhet på intet sätt strider mot Sveriges
militära alliansfrihet. Tvärtom så stärker samarbete i
PFF, inklusive samverkan kring ökad interoperabili-
tet, trovärdigheten i vårt fredsfrämjande engagemang.
Vidare menar jag att de av mig redovisade åtgärderna
säkerställer det demokratiska inflytandet över Sveri-
ges samarbete inom PFF.