Herr talman! På en vägg i FN-huset i New York
kan man läsa om världens satsningar på militär rust-
ning. Det är enorma miljarder som satsas av de allra
flesta länder runt om i världen. Uppdelningen är att
ungefär 80 % går till konventionella vapen och 20 %
till kärnvapen. Man beräknar, trots att det är svårt att
få fram exakta siffror, att mellan 4,5 och 7 % av BNP
i världen satsas på militär verksamhet.
Om vi jämför med siffrorna över vad man i ge-
nomsnitt satsar på utbildning och hälsa i världen ser
vi att dessa kommer långt under.
Detta visar att det är nödvändigt att föra ett inten-
sivt arbete omkring nedrustningsfrågorna.
Jag förde häromdagen en debatt med utrikesminis-
tern om icke-spridningsavtalet och vad vi kan göra för
att medverka till att eliminera kärnvapen i världen.
Jag måste inleda med att säga att jag beklagligtvis
uppfattar det som om den svenska regeringen inte är
lika aktiv på nedrustningsområdet som Sverige har
varit tidigare. Det finns olika exempel på detta.
Jag kan börja med det faktum att vi har en ned-
rustningsdebatt i dag i kammaren. Vad beror den på?
Jo, den beror på att det finns några enskilda motioner
från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och kds. Det beror
inte på att regeringen har lagt fram en proposition.
Det beror inte på att regeringen i en skrivelse har talat
om vilka nödvändiga viktiga steg som måste vidtas
för att vi skall kunna föra en aktiv kamp för nedrust-
ning så att världens länder verkligen minskar sitt
vapeninnehav.
Jag menar att regeringen på ett helt annat sätt bor-
de driva dessa frågor, exempelvis genom att varje år
lämna en skrivelse till riksdagen, vilket görs om
krigsmateriel. Vi har efterlyst detta vad det gäller
Världsbanken och Bretton-Woods-institutionerna. Det
finns olika sätt att ge riksdagen mer information om
möjligheten att ta aktiv del, tillsammans med rege-
ringen, för att återigen göra Sverige ledande på ned-
rustningsområdet.
Ett annat exempel på bristande intresse för ned-
rustning tycker jag är det yttrande till Internationella
domstolen i Haag som FN tog upp i december 1994.
Sverige hade tidigare till WHO klart angivit att vi vill
förklara kärnvapen för olagliga. Detta gjordes utifrån
att riksdagen hade uttalat en klar uppfattning.
När frågan så behandlades i FN lade Sverige ned
sin röst - i och för sig med en röstförklaring. Utri-
kesministern hade sin förklaring till detta, men faktum
kvarstår. Det är en mycket negativ signal till omvärl-
den om att vi inte är fast övertygade om nödvändighe-
ten att gå före på detta område.
Sverige skall i sommar återigen lämna ett yttrande
till Internationella domstolen i Haag efter det att frå-
gan varit ute på remiss. Vad kommer regeringen att
svara?
Jag beklagar att regeringen eller någon regerings-
företrädare inte ansett det nödvändigt att vara i kam-
maren när vi diskuterar nedrustningsfrågor. Det är
alltså enbart när regeringen är tvungen att komma hit
därför att vi har ställt interpellationer som vi får upp
dessa frågor på dagordningen. Detta är ett mycket
märkligt förhållande.
Herr talman! I betänkandet behandlas flera motio-
ner som tar upp frågan om NPT-avtalet och vad man
kan göra där. Det är synd att dessa frågor kommer
upp efter det att förhandlingarna är avslutade. Om
flera av de yrkanden som fanns i Miljöpartiets motio-
ner gått igenom hade vi kunnat påverka på ett helt
annat sätt i nedrustningsförhandlingarna om kärnva-
penavtalet i New York.
Nu är det inte fallet. Men Vänsterpartiets uppfatt-
ning kvarstår: Avtalet borde ha varit tidsbegränsat för
att verkligen sätta tryck på kärnvapenstaterna.
Den senaste tidens händelser visar att kärnvapen-
hotet inte är över. Vi har häromdagen fått veta att
Kina gjort kärnvapenprov. Den nyvalda presidenten i
Frankrike, Jaques Chirac, har under valkampanjen
klart uttalat att han inte är främmande för utan tvärt-
om kan tänka sig kärnvapenprov från Frankrikes sida.
Det finns all anledning att gå vidare på detta om-
råde. Vi har nu ett nytt NPT-avtal. Samtliga länder
var inte alls särskilt positiva till det. Det är ändå vik-
tigt att se hur Sverige kan gå vidare. Vilka initiativ
skall vi ta? Hur skall vi driva frågan om kärnvapen-
nedrustning i Europa inom EU? Den svenska rege-
ringen borde kunna ta ett flertal initiativ. Jag hoppas
att de kommer.
Herr talman! Jag vill också ta upp den motion som
Vänsterpartiet m.fl. har väckt vad gäller minor i värl-
den. Vi vet att antipersonella minor är ett av de värsta
vapen som existerar i världen. De har kallats "de
fattigas vapen" därför att de är väldigt billiga att
framställa, men det är oerhört kostsamt att eliminera
minor runt om i världen.
Vi vet också att det framför allt är barn och civila
som drabbas. Det är inte militär personal. Antalet
barn och vuxna som varje år dödas eller skadas på
grund av minor är enormt stort.
Sverige har, som Helena Nilsson var inne på, be-
drivit ett mycket bra arbete internationellt. Men själv-
fallet haltar detta arbete när vi inte ens på hemmaplan
har kunnat besluta oss om ett förbud.
Frågan var uppe i förra veckans försvarsbeslut.
Jag konstaterade med förvåning att en socialdemokrat
- Ulrica Messing - som har motionerat om detta inte
ens talade för ett förbud för svenska minor. Jag är
väldigt överraskad över att socialdemokraterna i utri-
kesutskottet inte ens har kunnat acceptera den milda
skrivning som vi har haft i olika motioner, där vi har
krävt att Sverige skall avstå från att inneha minor.
Den utredning regeringen har tillsatt tillgodoser
inte dessa krav. Utredningen tar säkert ett år, och
förbudet för svenska minor borde fattas nu.
Herr talman! I betänkandet tas också frågan om
den fredliga användningen av kärnkraft upp. Vi vet att
det finns väldigt många områden där man kan använ-
da kärnkraft på ett positivt sätt. Det gäller avsaltning,
jordbruk, medicin och en rad andra områden.
Men vi vet av egen erfarenhet att det också finns
väldigt negativa konsekvenser av att använda kärn-
kraft. Det var inte av en slump som vi hade en om-
röstning om kärnkraften i vårt land. Helena Nilsson
och Centerpartiet vill beklagligtvis inte följa upp den
frågan här. Men riksdagen har tidigare fattat beslut
om att en avveckling skall ske, bl.a. mot bakgrund av
omröstningen om kärnkraft. Det beslutet står fast. Vi
skall avveckla kärnkraften, även om vi precis som
Helena Nilsson sade ännu nästan inte har gjort nå-
gonting för att påbörja avvecklingen.
Eftersom vi själva har tagit denna ställning menar
jag och Vänsterpartiet att det också är vår plikt att
internationellt föra fram frågan och visa på att det
finns mycket klara negativa konsekvenser av fredlig
användning av kärnkraft. I de internationella sam-
manhang där Sverige är verksamt - inom Euratom,
IAEA m.fl. organ - har man inte alls fört fram dessa
åsikter. Man talar bara om den positiva användningen.
Det är därför Vänsterpartiet i reservationer har
krävt att det skall bli en ändring i den internationella
politik som Sverige för på detta område.
Herr talman! Jag vill till slut ställa mig bakom de
reservationer som Vänsterpartiet har gjort ensamt
eller tillsammans med flera partier, liksom det sär-
skilda yttrande som gäller minröjning och de behov
som finns på det området. Jag vill särskilt påpeka det.
Jag vill särskilt yrka bifall till reservation 5, där det
talas om den globala avvecklingen av fredlig kärn-
kraft.