Herr talman! Jag tycker att Viola Furubjelkes av-
slutning var bra. Jag vill börja med att instämma i det
som Viola Furubjelke tog upp om Carlssonrapporten
och UNDP:s rapporter, som belyser hur väsentligt det
är att militära utgifter omvandlas till satsningar på
utveckling på hälsoområdet och på utbildningsområ-
det liksom på allt annat som krävs i stället för sats-
ningar på militära rustningar. Vi är helt överens om
detta. Jag menar att detta är ett mycket viktigt områ-
de. Det är ett område där Sverige har haft en hög
profil, och jag hoppas att vi skall kunna ha det också i
framtiden.
Jag står fast vid den kritik mot regeringen som jag
tog upp. Det kan diskuteras i vilken form frågorna
skall presenteras i riksdagen, men regeringen har inte
visat det intresse för att få med riksdagen i en diskus-
sion om dessa frågor som jag förväntat mig.
Jag tar självklart åt mig kritiken av att Vänster-
partiet inte har väckt någon motion om nedrustning.
Det är alldeles riktigt. Jag beklagar att vi inte har gjort
detta. Jag tycker dock att ansvaret ligger tyngre på
regeringen att komma med rapporter och förslag till
riksdagen som visar vad man gör och vad man vill
göra. Jag lovar att bättra mig på detta område, Viola
Furubjelke, till nästa omgång.
Jag vill också ta upp frågan om tidsbegränsning av
NPT. Jag och Miljöpartiet delar uppfattningen att det
hade varit bra med ett tidsbegränsat avtal om icke-
spridning av kärnvapen. Det var bra att Sverige inte
stod bakom EU:s tal vid NPT-konferensen i New
York utan hade ett eget tal, där vi lyfte fram vissa
krav. Detta räcker dock inte, eftersom det som Sveri-
ge i det talet sade bara var att det är rimligt, att det
vore önskvärt osv. Vi lade inte tillräcklig kraft just på
att uppfylla 6 § om att få till stånd en verklig kärnva-
pennedrustning. En tidsbegränsning borde där ha
spelat en positiv roll.