Herr talman! Jag vill, precis som Pierre Schori,
uttrycka min tillfredsställelse med stora delar av
Carl Bildts anförande. Det är till 90 % lätt att
instämma i det som anförs vad gäller
bakgrundsteckning, analys av aktuella problem,
uppkomst och framtidsvyer.
På ett par punkter vill jag dock markera en
avvikande uppfattning. Det gäller det resonemang
som förs med anledning av Pierre Schoris fråga om
begreppet chockterapi. Det är ett begrepp som inte
har lanserats i debatten av illasinnade motståndare
till reformpolitiken och utvecklingen i Ryssland,
utan som har lanserats av bl.a. Anders Åslund och
som kastas fram och tillbaka i en vetenskaplig
sandlådedebatt, inte bara i Sverige utan
internationellt.
Chockterapi står för en snabb omvälvning av
ekonomiska system, ett brott med en planekonomi
och åtminstone en övergångsfas av oreglerad
kapitalism och oreglerad marknadsekonomi.
Här gör statsministern i sitt anförande en
förenkling, som jag tror är farlig. Det är när han
bland orsakerna till dagens problem i Ryssland
enbart nämner i första hand kommunismens långa
och mörka decennier -- det är vad han anser vara
viktigast, och det är säkert riktigt -- och i andra
hand osäkerhet om reformkursen.
Jag tror att man måste lägga till åtminstone en
viktig anledning, och det är att chockterapi -- om
vi nu får använda det begreppet -- i sig skapar och
medverkar till den situation som har uppkommit,
som innehåller ljusa inslag, vilket betonas i
statsministerns svar. Man har genomfört val, och
det finns glädjande inslag i utvecklingen.
Men den bild som dominerar allmänhetens intryck
av och information om utvecklingen i Ryssland är
chauvinism, udda politiska partier och politiska
figurer, social oro och en allmän osäkerhet.
Grunden för denna sociala oro och osäkerhet,
uppslutningen bakom auktoritära karaktärer, både
från det kommunistiska förflutna och nya sådana,
skapas av en politik som leder till ett chocktillstånd
och till osäkerhet och som rycker undan en social
grund för människor.
Det är olyckligt om den svenska regeringens politik
förknippas med den här typen av destruktiv
ekonomisk politik, en politik som lägger grunden
för auktoritära rörelser. Det som behövs -- här
instämmer jag fullt ut med Pierre Schori -- är att
Sverige markerar uppslutning bakom en social,
liberal politik i Ryssland, med sociala rättigheter,
med utveckling av folkrörelser, en fungerande
fackföreningsrörelse som är fri från politiska
partier, hyresgäströrelser och konsumentrörelser,
som kan hjälpa den ryska befolkningen att ta till
vara sina centrala intressen, lära dem att detta att
agera tillsammans inte är detsamma som att
återupprätta den auktoritära kommunism som man
hade tidigare.
Jag instämmer fullt ut i beskrivningen av hur vi bör
se på de baltiska staterna. Men det är olyckligt om
den svenska politiken skulle förknippas med någon
form av Finlandsaktivism.
Det som nu måste ligga till grund för den svenska
politiken är det som sägs på s. 9 i detta skriftliga
svar, nämligen att det finns nya internationella
kanaler, ett starkare FN och ESK och ett svenskt
agerande inom den europeiska unionen, om
folkomröstningen skulle leda till ett medlemskap.
Detta skall lyftas fram. Det skall inte göras en
tillbakablick på en historisk situation som är helt
annorlunda jämfört med den vi står inför i dag och
som givetvis är helt annorlunda jämfört med den
situation som vi kommer att stå inför i framtiden.