Herr talman! Låt mig konstatera att det efter
dagens debatt också är hela Sveriges linje. De som
är intresserade -- jag hoppas att de är många -- ber
jag att få hänvisa till en sammanställning av
debatten och ett försök att analysera
frågeställningarna som har gjorts i en artikel i
senaste numret av ''Briefing'' från
Utrikesdepartementet skriven av ambassadör
Krister Wahlbäck.
Jag tror att jag först förde fram detta i Svenska
Dagbladet i augusti 1992, därefter i denna talarstol
i januari 1993, sedan i ett anförande inför det ryska
parlamentets utrikesutskott i Moskva i februari
1993 och återigen i ett anförande inför
Utrikespolitiska institutet i november 1993.
Det var då socialdemokraterna vaknade upp. De
såg mycket förvirrade ut. Det lät som om det trodde
att det åter var 1940 och att det skulle gå att
upprepa 1940-års politik i den moderna världen.
Om vi har lämnat det bakom oss är det mycket,
mycket bra. Jag skall inte strö alltför mycket salt i
såren. Det är ganska onödigt.
Det blir dock litet för mycket när Pierre Schori
framställer socialdemokratin som en bärare av
arbetet för de baltiska ländernas självständighet.
Jag skall inte besvära kammaren med uppläsningar
av citat. Vi kan bara minnas den moraliska
kollapsen för en stor del av den utrikespolitik ni
hade byggt upp som inträffade när Sten Andersson
var på resa i öster 1989. I Moskva talade han ''oss
socialister emellan''. I Tallinn, Riga och Vilnius
förmedlade han budskapet att de baltiska länderna
aldrig har varit ockuperade och att de inte vill bli
självständiga. Det var en moralisk kollaps som det
tog ganska lång tid för er politik att hämta sig ifrån.
Er politik har dock utvecklats, och det är bra. Även
jag är intresserad av att bygga en nationell
konsensus kring en politik för den moderna tiden
med utgångspunkt från framtidens, inte dåtidens,
krav. Jag välkomnar socialdemokratin i ett
engagemang för Rysslands demokrati och de
baltiska staternas självständighet. Kan vi stå eniga
i det fallet är det en tillgång för Sverige men också
för Rysslands demokrater och framför allt för de
baltiska nationerna.
Pierre Schori hade ett konkret förslag, nämligen att
Europarådet skulle utvidgas till att gälla både
Central- och Östeuropa. Europarådet är nu
upplöst. Det var ett sätt att följa EG-
förhandlingarna. Jag var inte särskilt förtjust i det
rådet. Jag tror att jag sade det i Utrikesnämnden
när rådet tillsattes under den föregående
regeringen. jag tyckte inte att Europapolitiken
skulle diskuteras i alltför slutna sammanhang. I
vissa sammanhang har jag inget emot
korporativistiska sammanslutningar, men jag har
svårt att se vad de egentligen har på det
utrikespolitiska området att göra. Jag vill hellre ha
en öppen och fri debatt i Sveriges riksdag än
korporativa, slutna församlingar under
statsministerns ordförandeskap.
Jag skall också säga något kortfattat om rådgivare.
Pierre Schori tycker illa om Anders Åslund. Det må
väl vara hänt. Jag tror dock att det finns många,
många fler i världen som respekterar Anders
Åslunds omdömden och bedömningar om
utvecklingen i rysk ekonomi och i det ryska
samhället än de som respekterar Pierre Schoris
bedömningar. Jag erkänner gärna att Anders
Åslund tillhör mina rådgivare. Han är inte den
enda. Det finns många andra som jag med stolthet
gärna räknar in i denna krets. Jag tror inte att det
skulle skada om Pierre Schori också ibland lyssnade
på de ekonomer som faktiskt har studerat vad som
händer i dessa samhällen.
Om reformpolitiken vill jag bara upprepa vad jag
sagt. Jag står fast vid allt jag tidigare sagt om den.
Det är alldeles uppenbart att det som snabbast
leder till framgång är en snabb och bestämd politik
som avvecklar det gamla systemet. Exemplen
Polen, Estland och den Tjeckiska republiken är
mycket talande, och för all del också exemplet
Ryssland. Låt oss inte underskatta den utveckling
som faktiskt sker och har skett i Ryssland under
fredliga former.
De sociala problemen är till större delen orsakade
av att man fortfarande har det gamla kvar. Man ger
jättelika subventioner till jättelika militärindustrier
som producerar absolut ingenting. Detta betalas
med underskott som ger inflation, som tar pengar
ur de stackars pensionärernas fickor och tvingar
människor ut i social misär. Det är det gamla
systemet som ger den sociala misären.
Reformpolitiken lägger grunden för ett
företagande som kommer att bygga ett nytt
välstånd.
Den jämförelse med Kina som Pierre Schori gjorde
är kanske något haltande eller okunnig. Den
ekonomiska reformkursen i Kina har varit mycket
bestämd. Men att säga att det inte finns social misär
i Kina är nog, får jag säga, ett ganska djärvt
påstående.