Fru talman! Min otålighet har faktiskt ingen som helst ideologisk grund. Den har en djupt humanitär grund. Har man träffat föräldrar som blivit av med sina barn på detta sätt tycker man att det här är en oerhört viktig fråga.
Jag förstår inte varför Sverige inte har lämnat in en formell ansökan. Remissinstanserna var oerhört positiva till det här och sade att man kunde göra någonting. Tekniken var tillräckligt mogen. När det gäller trötthet och droger är inte tekniken mogen. Ska man kunna införa något, typ bilbälten eller alkolås, måste folk veta att det fungerar. Den tekniken är inte framme på de andra områdena, och då kan man inte införa detta. Det är klart att man ska fortsätta utredandet, men bara för att man inte har hela fältet täckt ska man inte låta bli att göra det man redan kan.
Därför undrar jag, Sven Bergström: När tror du att Åsa Torstensson kommer att lämna in en formell ansökan? Jacques Barrot var här och var positiv till att några länder gick före. Han menade att om fordonsdirektivet ska ändras måste man försöka i några enskilda länder. Han välkomnade att vi var så långt framme. Men den formella ansökan har inte lämnats in. Varför inte det, om nu Åsa Torstensson är så positiv till detta?
Tröttheten är också ett problem. Men i stället för att lösa de problem vi har springer ni på ett annat problem. Försök att åstadkomma resultat i stället! Det är trots allt det som väljarna och folket i trafiken värderar.