Fru talman! Jag vill börja med att rätta till ett misstag. Jag vill ändra mina yrkanden och yrka bifall till reservationerna 2 och 3, inte 1. Detta sagt för protokollets skull.
När riksdagen fattade beslut om en nollvision i trafiken måste vi se det som ett historiskt beslut. Det var före sin tid. Det har heller inte varit självklart för alla att beslutet är verklighetsförankrat. Jag har mött många människor som ifrågasatt beslutet. Jag tror att trafiksäkerhetsarbetet och nollvisionsarbetet förlorar på det resonemang som Sven Bergström för i sitt anförande, alltså att vi ska baka in fler komponenter i det arbetet. Det tror jag gör att vi riskerar att tappa fokus på trafiksäkerhetsarbetet.
Jag är den första att säga att vi måste få fler myndigheter att känna ansvar i trafiksäkerhetsarbetet, men jag vill ta upp frågan om alkolås. De borgerliga partiernas företrädare i alliansen verkar nästan lite lättade över att vi nu kan visa på att även trötthet är farligt i trafiken. Det är inte något nytt. Jag ställer mig frågande till varför man ska försöka flytta fokus från alkohol och droger i trafiken till trötthet i trafiken. Det ena utesluter naturligtvis inte det andra.
Vi försöker hela tiden hitta nya tekniker. Det är jättebra att bilbolagen gör det. Volvo ligger långt framme i det arbetet. Det gäller att försöka förhindra att förare kör när de är trötta. Varför då inte sätta fokus på alkolås? Och varför vill man inte säga ja till det arbete vi var överens om före valet?