Herr talman! Yttrandefrihet är på något sätt grunden för kulturpolitiken och kulturutövarnas möjligheter att utföra det man vill. Det är också tack vare kulturutövarna som vi står där vi står, med en bred uppfattning om vad som får göras och vad som får sägas. Vi märker att det ifrågasätts i ett internationaliserat klimat men också i ett klimat där mediediskussionen ibland går lite för snabbt, och då får vi stanna till och fundera: Vad är detta? Vad är grunden för det som nu diskuteras? Jag tror att vi kan lära oss något av det.
Då kommer jag också in på behovet av ett offentligt rum för medborgerligt samtal. Vi har ingen aning om vad Selma Lagerlöf skulle tycka om detta. Jag vet inte ens vad hon tycker om att hon just nu finns på 20-kronorssedeln, vilket gör att hon kommer in på alla dessa köpcentrum som Tina Ehn ogillar.
Jag och Folkpartiet har en syn kring samhällsutveckling som handlar mycket om att människor måste få yttra sig och diskutera och att det ska finnas utrymme och möjligheter för den typen av fördjupande samtal i samhället. Jag ser också att det kan finnas problem i delar av utvecklingen i samhället som gör att den typen av samtal blir svårare, inte minst genom att medieutvecklingen inte alltid främjar fördjupade samtal. Där har vi som politiker ett ansvar att fundera på vilka andra arenor det kan finnas. Jag skulle vilja säga att biblioteken är en central arena i det perspektivet.