Herr talman! I Centerpartiet ser vi kulturens betydelse i många dimensioner. Dess unika värde för oss som enskilda människor är en del. Det handlar om kulturens betydelse för hälsa och välbefinnande, för personlig och samhällelig bildning och för utmaning av konventioner.
Vi ser hur kulturen bidrar till ett mer tolerant samhälle. Kulturen och kulturskaparna har också stor betydelse för innovationer och entreprenöriell utveckling.
Hela samhället har behov av ett brett och omfattande kulturliv. Vi är mångfasetterade både som människor och som samhälle och vet att vi lockas och inspireras av de mest skilda kulturella uttryck.
Kulturen hjälper oss att se världen runt omkring oss. Kulturen kan berika oss i alla livets situationer. Den kan roa och oroa.
De professionella kulturskaparna är våra vägledare på denna resa. Kulturskaparen är vår lärare och mentor som roar oss men också kan skapa oro, så att vi måste tänka till och ta ställning.
Centerpartiet vill värna kulturens egenvärde och förstår dess betydelse som samhällsberättare och aktiv part i samhällsutvecklingen, en samhällsutveckling där våra kulturskapare är centrala och betydande spelare på samhällets palett.
Konstnärer är en ofta högutbildad grupp i vårt samhälle som utför viktiga gärningar genom sitt konstnärliga arbete, ett arbete som inte alltid får den ekonomiska uppskattning det är värt.
Därför har också den politik för konstnärligt skapande som regeringen driver under lång tid verkat för att skapa bättre villkor för professionella konstnärer att livnära sig på det konstnärliga arbetet. Man måste också konstatera att konstnärer i dag inte enbart är löntagare utan även ofta är näringsidkare med ett eget bolag eller verkar i en ideell eller ekonomisk förening.
Med det sagt är det inte enbart kulturpolitiken som påverkar konstnärers möjligheter, utan även alla andra politikområden spelar självklart in, till exempel förenklade regler för småföretagare.
De kulturella och kreativa näringarnas betydelse för nationell och regional tillväxt, jobb och innovationer blir allt tydligare. Ett livskraftigt kulturliv bidrar också till en orts eller regions attraktionskraft både vad gäller att locka till sig nya invånare och för att exempelvis öka kulturturismen.
Centerpartiet i regeringen har därför tagit fram en handlingsplan för de kulturella och kreativa näringarna. Målet är att göra det enklare för konstnärerna och kulturskaparna att leva på sitt eget skapande.
Handlingsplanen går ut på att skapa långsiktigt goda villkor för dessa näringar. Det kan handla om insatser som rådgivning till dem som vill starta eller utveckla sitt företag, att lära ut entreprenörskap i de kulturella och kreativa utbildningarna och att skapa mäklarfunktioner där konstnärerna har möjlighet att skapa kontakter, sälja sina varor och tjänster samt lära sig ta betalt för sitt skapande.
Entreprenörskap och konstnärskap har många beröringspunkter. Båda handlar ytterst om att tänka och skapa nytt. Därför finns det väldigt mycket att vinna på att utveckla mötet mellan just kulturen och näringslivet.
Kultursamverkansmodellen är också en viktig motor för att utveckla kulturen och samarbetet mellan aktörerna som finns i en region. Men för att det ska fungera är det viktigt att dialogen som regionen för med kommunerna, det fria kulturlivets organisationer, studieförbunden, de ideella kulturorganisationerna och inte minst de professionella aktörerna blir så bra som möjligt. Med en väl genomförd dialog och ett gott samarbete inom regionen får också kulturlivet och de professionella kulturskaparna ett uppsving.
Herr talman! Skapande skola har nämnts här av i princip alla som varit uppe i talarstolen, och jag tycker att Skapande skola är ett mycket bra exempel på hur kultur ger mervärde. Det handlar om professionella kulturutövare och kulturskapare som delar med sig av sin kunskap för att inspirera barn och ungdomar. Samtidigt får också kulturskaparen en inkomst och en möjlighet att använda, utveckla och sprida sitt kunnande.
Men kulturen kan bidra med så mycket mer till skolans värld. Jag har faktiskt själv haft förmånen att få arbeta som just professionell kulturskapare inom bland annat skolans värld. Det var långt innan satsningen på Skapande skola fanns.
Jag fick möjlighet att jobba i skolan tack vare framsynta och modiga rektorer och lärare som såg styrkan i att dansa i skolan. Förutom nyttan och styrkan av att dansa i skolan kunde det handla om att stävja bråk och mobbning i en klass eller att föra samman grupper av skolungdomar som annars inte hade mötts.
Jag har massor av exempel som jag skulle kunna berätta om här, men jag tar bara väldigt kort ett exempel.
Det handlar om en mellanstadieklass på en skola där eleverna var rädda för eleverna i en särskoleklass på samma skola. Man gick stora omvägar när man såg särskolans elever. Det fanns också tydliga tendenser till mobbning, och glåporden var inte långt borta. Men genom att dansa lärde man känna varandra och se varandra för den man är. Efter några veckor - det handlade om bara exakt tre veckor, tre danstillfällen - var rädslan borta. I stället hade eleverna som tidigare undvek varandra funnit nya vänner.
Dansen, kulturen, byggde broar, skapade ett bättre klimat, bättre förutsättningar för eleverna och övervann hinder, rädsla och fördomar. Och jag vet att i dag, 13 år efter att det här hände, är det flera från denna mellanstadieklass som jobbar inom omsorgens och särskolans värld.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på motionerna.
(Applåder)