Herr talman! Vi behöver kulturen. Den ger oss rötter till vår historia, mening i nuet, visioner för framtiden och möjlighet att ingå i ett sammanhang. Det är denna helhetssyn som ligger till grund för Kristdemokraternas kulturpolitik.
På den nationella nivån har staten ett stort ansvar för nationalscener och ansvarsmuseer och över huvud taget för den kulturella infrastrukturen i hela landet. Den ideella sektorn är en viktig kraft och en tillgång i det kulturella nätverket. Det är en kraft som inte kan dirigeras uppifrån men den kan och ska, utifrån ett subsidiärt synsätt, understödjas på ett positivt sätt av stat, landsting och kommun.
Det ömsesidiga utbytet mellan kulturen och det samhälle där den verkar inrymmer också den privata sektorn. Företag har ofta behov och ansvar som sträcker sig utanför den rent affärsmässiga verksamhet som de bedriver.
Alliansregeringens politik på konstnärsområdet har som syfte att professionella kulturskapare ska kunna leva på sin konstnärliga och kulturella yrkesverksamhet. Självfallet delar kulturutskottet detta syfte. Det finns inga delade meningar om det.
Konstnärsnämnden har genomfört en omfattande kartläggning av konstnärernas inkomster, arbetsmarknad och försörjningsmönster. Undersökningarna omfattar samtliga konstområden och redovisar utfallet för både utövare och upphovsmän. Av rapporten framgår att konstnärer i jämförelse med den övriga befolkningen är mer högutbildade men att deras medianinkomst trots det är lägre än vad som gäller för befolkningen i dess helhet. Av studien framgår också att konstnärernas position på arbetsmarknaden är svag och att en stor del av dem går arbetslösa. Vidare visar rapporten att konstnärer trots hög kvalifikationsnivå ofta måste kompletteringsarbeta för att klara sin försörjning.
Herr talman! Jag vill göra några reflexioner och dela med mig av några egna erfarenheter från min egen familj som bekräftar Konstnärsnämndens rapporter. Min son är i dag en mycket aktiv konstnär som framför allt målar i olja. Han jobbar deltid inom hemtjänsten för att försörja sig. Min far var skulptör. Han finns bland annat representerad med ett 50-tal stora monumentalskulpturer runt om i vårt land från Pildammsparken i Malmö i söder till Luleå i norr. Visserligen försörjde han sig på sin konst under senare delen av sitt liv, även om han levde ganska sparsamt, men under många år handlade det om att kompletteringsarbeta för att klara försörjningen. Jag vet att det är så för många.
Betänkandet redovisar flera framåtsyftande frågor som jag ska gå in på.
Jag kommer ihåg att min far med glädje ställde upp när han som konstnär blev inbjuden till olika skolor för att medverka i undervisningen med sitt skapande. Han tyckte att det var givande att möta skolelevernas intresse med sin expressionistiska konst, men jag tror inte att han fick någon ersättning för att han ställde upp. Därför är det med särskilt stor glädje som jag tar del av kulturutskottets uppföljning av satsningen Skapande skola som visar att en stor andel av både aktörerna och skoleleverna är nöjda med satsningen. Skapande skola är viktig för att stimulera elever till kreativitet och aktivt skapande samtidigt som det stärker konstnärernas försörjningsmöjligheter.
Herr talman! Konsten skänker ett mervärde i livet för alla människor. Det är därför viktigt att de konstnärer och kulturskapare som skapar de konstverk, musikstycken, dansverk och böcker som vi alla får glädje av ges drägliga livsvillkor och möjlighet att utöva sin konst utan att ekonomiskt behöva stå på ruinens brant. Professionella kulturskapare ska kunna leva på sin konst.
Sänkta inkomstskatter har lett till att konstnärernas ekonomiska situation har förbättrats samtidigt som hushållens ekonomiska utrymme att ta del av kulturupplevelser har ökat. Det finns andra sätt att stimulera. Ett sätt är att stimulera marknaden genom att införa avdragsrätt för inköp av konst till företag. I dag kan ett företag göra avdrag för designade möbler men inte för konstföremål. Att utöka avdragsmöjligheten till att även omfatta konstföremål skulle öka efterfrågan på konst och därmed stärka konstnärernas möjlighet att försörja sig.
Ett annat sätt är att stärka konstnärernas företagande. Eftersom arbetslösheten är hög och fasta anställningar svåra att få är det inte ovanligt att konstnärer och kulturskapare driver enskild firma för sina konstnärliga uppdrag. Därför är det viktigt att konstnärliga utbildningar på alla nivåer innehåller grundläggande moment om företagande och entreprenörskap.
Herr talman! Regeringen beslutade 2009 om en handlingsplan för kulturella och kreativa näringar samtidigt som ett antal uppdrag gavs till bland annat Tillväxtverket och Vinnova. Det övergripande målet för handlingsplanen är att stärka entreprenörskap och företagande inom kulturområdet samt att främja kulturell och kreativ kompetens i näringslivet för ökad konkurrens och innovationsförmåga.
Handlingsplanen omfattar bland annat insatser som rådgivning till företag, programsatsning på inkubatorer för kulturella och kreativa näringar samt mellanhänder, nätverk och modeller för samverkan och entreprenörskap i kulturella och kreativa utbildningar.
Enprocentsregeln har tagits upp i debatten; den tas också upp i en motion. Den är viktig att tillämpa som ett riktvärde. Det är utmärkt att Konstnärsnämnden och Statens konstråd tillsammans med SKL genomför en kartläggning om hur det ser ut i landet som helhet. Enprocentsregeln har ett värde, och det är viktigt att följa upp att den fungerar.
Däremot är det mer rimligt att konstinköpen görs utifrån en kulturpolitisk bedömning snarare än utifrån byggindustrins pris- och kostnadsutveckling.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på de motioner som inlämnats.
(Applåder)