Herr talman! Det var ju inte svar på min fråga. Den frågan var: Vad tycker Anne Marie Brodén? Vad tycker ni som sitter i majoriteten i kulturutskottet här i riksdagen? Ni säger ju inte något. Ni instämmer i att de har en viktig roll, men det konkreta förslaget att öka stödet avstyrker ni. Jag kan förstå det av budgettekniska skäl, men vad tycker ni då? Tycker ni att stödet ska öka? Tycker ni att det ska ske på bekostnad av annat, som till exempel skattesänkningar, som i det här landet har genomförts på upp till ungefär 150 miljarder de senaste sex åren. Tycker ni att det är rimligt att vi faktiskt skapar bättre villkor för kulturskaparna genom centrumbildningarna? Det finns ingenting som tyder på det eftersom ni inte vågar ha en uppfattning i ert avslagsyrkande på motionen.
Samma sak går egentligen igen i allting. Nu ska inte Anne Marie Brodén klä skott för någon annans uttalande, men jag har hört alliansföreträdare säga att den viktigaste kulturpolitiska reform som har genomförts de senaste åren är jobbskatteavdraget. Därigenom skulle tanken vara att folk har fått lite mer pengar för att kunna köpa kultur.
Då har man först och främst synen att arbetslösa och sjuka inte ska ha någon kultur över huvud taget, för de har ju fått det väsentligt sämre. Men det är också synsättet att just tillgången till kultur ska vara beroende av att man själv, privat har pengar att satsa på det.
Jag tycker tvärtom. Jag tycker att vi ska tillgängliggöra kulturen, till exempel genom att ta bort avgifterna på statliga museer, gärna på regionala museer också för att skapa förutsättningar för kulturen att spridas. Men för att det ska kunna ske måste också kulturskaparnas villkor bli bättre, väsentligt bättre än vad de är i dag.
Det finns undersökning på undersökning, inte minst Konstnärsnämndens fantastiskt genomgripande utredning av kulturskaparnas villkor, som är alarmerande. Därför skulle jag önska mig en kulturminister och en regering som tog frågan på allvar.