Fru talman! Jag kommer att kommentera ett par av de reservationer som vi kristdemokrater står bakom med anledning av det här betänkandet, som tar sin utgångspunkt i den övergripande kulturpolitiken.
Jag ska ta upp några av Kristdemokraternas kulturpolitiska utgångspunkter. Vi brukar ofta tala om tre grundläggande principer när det gäller kulturpolitikens rötter.
För det första handlar det om människosynen. Vi är alldeles övertygade om att människan kräver, vill ha och mår bra av tillfredsställelse av mer än materiella behov för att leva ett gott liv och för att utvecklas som människa. Vi brukar här tala om en immateriell, en andlig och en kulturell dimension, och det här är viktigt, liksom relationer och gemenskap med andra.
För det andra, fru talman, brukar vi vilja lyfta fram behovet av ansvar och förvaltarskap när vi talar om kulturpolitik och kulturens utgångspunkter. Vi anser att vi har en skyldighet att efter bästa förmåga förvalta det som har lämnats till oss. Det handlar naturligtvis om att värna jordens resurser och tillgångar men också om att bevara det immateriella kulturarvet - tankar, värderingar och idéer - och naturligtvis det materiella kulturarvet. Det är sådant som har lämnats till oss från tidigare generationer.
För det tredje, fru talman och kammarkolleger, brukar vi vilja lyfta fram subsidiaritetsprincipen. Det är ett konstigt ord, men jag har sagt det så många gånger nu att jag har lärt mig det. Det innebär att besluten ska fattas så nära människan som det bara är möjligt. Det är endast i de fall där man kan motivera att det är mest effektivt att besluten fattas på en högre nivå som besluten ska ligga där. Kulturen ska, enligt Kristdemokraternas synsätt, ske så långt ut bland människorna som det bara är möjligt. Den ska frodas där ute hos människorna, som är kulturens kärna.
Om kulturpolitiken ska se till varje människas behov av kulturella upplevelser måste den också stödja och uppmuntra såväl professionalitet och kulturellt yrkesengagemang som amatörkulturen och de ideella insatserna. Professionella kulturarbetare kan aldrig ersätta de ideella insatserna lika lite som amatörer kan ersätta professionella konstutövare med lång skolning. Den ena behöver den andra. Därför menar vi att en nationell kulturpolitik ska sträva efter att ge konstnärer och kulturarbetare villkor som gör det möjligt för dem att vara professionella samt stärka den levande amatörkultur som finns i landet.
De olika nivåerna är beroende av och ska stödja varandra. Det kan tyckas självklart, men i den politiska realiteten blir det inte alltid så. Vad vore kulturen utan de eldsjälar som finns runtom i landet? Jag vill passa på att än en gång nämna den utskottsresa som vi gjorde till Östergötland då vi verkligen återigen fick ta del av det enorma ideella eldsjälsengagemang som finns ute i landet och som är en viktig grundbult för kulturen.
Fru talman! Jag ska också kommentera ett par av de reservationer som vi har i betänkandet. En viktig uppgift för kulturpolitiken - framför allt för oss kulturpolitiker som har ansvaret för dessa frågor - är att verka för de kulturella verksamheternas natur. Hur förhåller det sig? Hur ser det ut? Vilka konsekvenser får de olika besluten? Hur ser arbetsvillkoren ut? Här brukar jag ta fram tre nyckelord, nämligen lyhördhet, långsiktighet och helhetssyn.
Låt mig något stanna till vid långsiktigheten. Vi kristdemokrater har upprepade gånger påpekat att det långsiktiga arbetet är oerhört väsentligt. Det kan tyckas självklart, men tyvärr drabbas en rad verksamheter inom olika områden av det motsatta, det som jag kallar kortsiktighet. Vi har en motion om detta, och hela alliansen - Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet - står bakom den. Jag vill därför yrka bifall till reservation 6 under punkt 6.
Budgeten måste fokusera på långsiktiga och stabila villkor. Villkoren ska inte i någon större utsträckning vara tidsbegränsade. Vi vet att också Kulturrådet påpekat detta. De har i olika sammanhang tagit upp frågan om den ökande "projektifieringen", som de känner stor oro inför. Vi har tidigare fattat beslut i kammaren om att se över verksamhetsbidragen kopplade till projektbidrag. Vi vill ha en översyn av detta. Jag vet inte var det arbetet ligger, men det hör verkligen hemma inom detta område. Vi har gjort ett tillkännagivande, och det är möjligt att jag kan få svar på det i dag. Jag kan inte begära det eftersom det inte ligger i handlingarna, men det hör definitivt till den här frågan.
En orkester som tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av tillfälliga besparingar återuppstår inte med automatik när medlen kommer tillbaka nästa år. Ett museum som vårdar ett fysiskt kulturarv ska inte behöva se delar av samlingen bokstavligen ätas upp av skadeinsekter för att medelstilldelningen inte räckte till ett visst år. Det finns yttranden om detta i andra sammanhang.
Fru talman! Vi tror att engångssatsningar i vissa fall kan vara välbehövliga injektioner, och erfarenheterna måste tas till vara och användas i det långsiktiga arbetet. Vi menar att regeringen på område efter område ofta låter tillfälliga besparingar prioriteras till men för långsiktiga satsningar. Vi tycker att den statliga kulturpolitiken ska präglas av långsiktighet. Vi har också en fråga kring konstnärernas villkor, alltså de fria grupper som drabbats av detta.
Avslutningsvis vill jag, fru talman, lyfta fram en reservation där vi tar upp behovet av större samordning mellan de offentliga stöden från staten, regionerna och kommunerna. Vi menar att det i dag finns brister bland annat när det gäller mål och inriktning. Risken finns att när de offentliga bidragsgivarna ställer upp olika mål tvingas kulturarbetarna dra åt olika håll för att få del av de offentliga stöden. Det är inte rimligt. En större samordning av de offentliga insatserna skulle gynna kulturen.
Fru talman! Jag står självfallet bakom de reservationer där Kristdemokraterna finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 6 under punkt 6.